Kärlek på lika villkor – #fatta för 4-åringar

Genom mitt jobb har jag fått kontakt med många politiskt aktiva personer. Detta innebär att debatter ibland går höga i mina flöden på sociala media. På sistone har t.ex. samtycke och tvångsäktenskap diskuterats. Själv ger jag mig inte inte in i debatten (p.g.a. vana, personlighet och yrkesroll), speciellt inte när det är tunga ämnen som dessa. Däremot får de mig ofta att tänka på att jag nog har levt och fortfarande lever väldigt skyddat, ibland till och med naivt. Jag är en sådan där som på vissa plan inte kan fatta varför #fatta-kampanjen behövs.

Så det är tur att jag har någon som kan bryta ned de stora frågorna till en mer lätthanterlig nivå. Hon är fyra år gammal och mer känd (för mig) som min yngsta dotter:

På väg hem från förskolan häromdagen berättade denna donna, helt apropå, att hon numera är kär i S* – en jämnårig kille i hennes grupp. Hon kunde också meddela att det känns bra att vara förälskad.

Senare på kvällen frågade jag henne om S fått någon kram av henne. ”Nä, men imorgon ska vi pussas” berättade hon då. ”För det gör man väl när man är kär?” (tänk tonen: är-du-lite-trög-mamma?). Jovisst, svarade jag – ”Men bara om båda vill”. Fyraåringen tog in detta några sekunder. Sedan kom, pedagogiskt nog: ”Vad händer om S vill pussa mig då – men jag inte vill det?”.

-Då säger du nej. Och så får S låta bli.

Så hade jag i alla fall agerat i det lilla.
(Läskigt bara att det som genast godtogs som en självklarhet av någon som bara levt i drygt 1500 dagar är svårt för vuxna människor att #fatta…)

kärlek, villkor, samtycke

 

*S heter något annat i verkligheten… eftersom Skatteverket är lite kinkiga med att tillåta namn på endast en bokstav

Dela inlägget:

2 Comments

  1. Pingback: Tacksamhetstisdag: Svärmorsdröm | Liselotte Melander

  2. Pingback: Mammasamvete | Liselotte Melander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *