Att ha mage (TBT)


Det är torsdag och Jennys inlägg idag kastade mig onekligen tillbaka: så vi kör en ThrowBack Thursday.

Magarna ovan är mina, en från 2004 och en från 2009, precis innan mina döttrar tittade ut. Jag fick säkerligen också höra ”Tjockis”-ordet både en och två gånger, vid båda tillfällena. Jag ska vara ärlig och säga att det inte direkt registrerade (även om jag idag ångrar att jag inte reagerade). Det jag istället minns bäst är de gånger någon utbrast ”Åh, vilken LITEN mage!”.

Tjugo år gammal och med en bakgrund som ”den stora tjejen” kändes det (jag måste vara uppriktig nu!) bra. Jag tog människors omdöme om min kropp som en komplimang. Tjugosex år gammal och med flera års erfarenhet av en ätstörning kändes det mindre bra. Jag blev rädd; rädd att människornas omdöme handlade om mig, mitt agerande och mina sjuka tankar.  Och rädd att bebisen skulle ta skada, hur hårt jag än jobbade på att ge den korrekt näring.

Så: Jag vill återigen uppmana dig att aldrig basera ett omdöme eller en komplimang på utseende. Oavsett om detta utseende är uppkommet av ett 9-månaders mirakel eller inte.

Ha aldrig mage att kalla någon för ”Tjockis”.

(För övrigt: mina magar följde en perfekt kurva båda gånger och mina barn är födda helt normalstora)

Dela inlägget:

9 Comments

  1. Sofia

    Hade ju oxå en liten mage,gick bara upp 10 kg. Nackdelen med en sån liten mage var att ingen riktigt såg att jag var gravid så inte en jäkel överlät sin sittplats på vagnen åt mig. Jag fick hela tiden höra hur liten jag var men följde min kurva bra så det var inget som störde mig. Och jag sa själv att här kommer tjockisen. Men har man en sån historik som dig förstår jag absolut problemet. Folk säger det givetvis inte för att vara dumma ,de vet bara inte bättre tyvärr. Det är samma sak som med folk som bara utgår från att alla kan och vill få barn. De frågar folk om nåt sånt personligt utan att tänka på en del kanske försökt i flera år. Jag vet de som kämpat och kämpar ännu så jag frågar aldrig nån om det.

  2. Jag som alltid ger komplimanger till alla vackra gravidmagar, just för att jag tycker att de är just det, vackra!
    Har aldrig tänkt att någon ska ta illa upp utan tycker istället att vi är för dåliga på att ge beröm.
    Kram

    1. Som jag svarade en liknande kommentar på Facebook: ”Vacker” kan nog de flesta tycka är okej att höra! 😉 (själv strålade jag förmodligen som en sol varje gång nån sa så!) Överlag tror jag dock att vi alla skulle må bättre av att gå ifrån det utseendebaserade berömmet – och särskilt det storleksbaserade. Att gratulera till en bebis/mage kan man ju göra på många sätt. För du har ju helt rätt i att vi är för dåliga på att ge komplimanger till varandra i vardagen! kram L

  3. Pingback: Att inte ha mage (TBT) | Liselotte Melander

  4. Pingback: Predisposition: Insikt eller ursäkt? | Liselotte Melander

  5. Pingback: Att ha (politisk) mage | Liselotte Melander

  6. Pingback: Låt mammor vara! Eller nej: Låt kvinnor vara! | Liselotte Howard

  7. Pingback: Mamma-magar, knipövningar och Livskicks-tips! | Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *