Räddning via en URL – om bloggar som terapi

Internet och sociala media utgör idag ett minfält för vår psykiska hälsa. Eller – som Johanna bättre uttrycker det: Ett digitalt nöjesfält. Men det är inte den vinkeln jag tänkte ta upp här (eftersom Johanna faktiskt gör det mycket bättre!). Nej, idag får du som orkar ta del av min personliga relationshistorik med the world-wide-web:

Datorer har jag använt sedan jag var lika gammal som min äldsta dotter är idag, men internet kom inte in i bilden förrän någon gång på högstadiet. Jag har haft profil på både Skunk och Lunarstorm. Fast då handlade det egentligen bara om en förlängning av den där skol-vänskapen: man var nätkompis med sina klasskompisar och skickade meddelande till samma personer som man redan pratade med IRL. När Facebook kom började jag använda det på samma sätt: jag fortsatte att träffa folk jag redan hade träffat. Samma sak med mina tidigare bloggar: skapade som en interna angelägenhet för redan frälsta (läs: far- och morföräldrar som ville se bilder på barnbarnen).

Alla skriverier om bloggarnas maktfaktor och internetsforums genomslag som startade i dagstidningarna några år in på 2000-talet hade jag svårt att relatera till. Varför skulle jag vara intresserad av främlingars liv? Varför skulle jag diskutera saker med folk jag inte kände? Jag sa länge att jag aldrig läst någon blogg eller använt några forum – en lögn, insåg jag snart: Redan när jag blev gravid med min äldsta (way back in 2003…) hängde jag ju på Familjeliv och nojade med andra blivande mammor. Och det är klart att jag sökte recept på nätet och hamnade på matbloggar. Eller bok-frossade hos Bokhora. Men det är med att skapa relationer och påverkas på riktigt av något som bara utspelade sig över internet kändes avlägset.

Tills jag blev sjuk. Eller – snarare tills jag började tröttna på att vara sjuk. Som den 2000-tals människa jag trots allt var började jag där man alltid börjar: jag googlade. Och en ny värld öppnade sig. Hundratals tjejer därute visade sig leva precis som jag, med ätstörningens demoner ständigt hängande över sig.  En blogg ledde till en annan och till slut hade jag hittat ett utbrett, fullt informellt, nätverk av personer som delade (eller hade delat) den desperation det innebär att inse hur sjuk man är, men inte veta hur man ska gå tillväga för att tillfriskna. Ganska snart utkristalliserades också vilka i detta nätverk som faktiskt var på väg åt rätt håll, som jag kunde inspireras och peppas av. Jag läste. Jag började kommentera. Jag ”lärde känna” personer och blev djupt rörd och berörd av deras vardag och tankar. Och jag – som alltid varit extremt skeptisk till allt som har med coaching och terapi-snack att göra – kände mig genuint vägledd och hjälpt.

Flera studier visar att detta faktiskt fungerar. Stöd av andra i samma situation kan vara avgörande för att bryta destruktiva mönster. För mig blev det främst ett första steg till att själv våga välja friheten  (för så är det tyvärr: man måste själv göra grovjobbet!). Idag kan jag fortfarande vända mig till bloggar när det är något jag funderar över eller när jag behöver bli extra peppad att fortsätta det friska livet.

Att i detta nya, fria liv få blogga vid sidan av dem jag en gång sökte mig till när det var som allra mörkast är, som jag redan nämnt – en riktig kick. Samtidigt som det förpliktigar; Jag hoppas att just Du kan hitta något här inne som ger dig något!

blogg terapiI förrgår fick jag besök av denna vackra mugg. Med tillhörande flicka – som råkade bli en av mina första bloggläsningar, då för länge sedan. Sånt förpliktigar också.  Till en sovplats när hon är i stan, t.ex. Och te, såklart. (Foto lånat med bloggerskans tillstånd)

Tips 1: Frisk & Fri anordnar en online-chatt dit du som lider av en ätstörning kan bolla dina tankar.

Tips 2: Nästa föreläsning om unga och Internet som Johanna anordnar hålls den 18 mars – läs mer här!

Tips 3: Samma Johanna är grundare av Bluum: ett företag som arbetar i skolor, med workshops och föreläsningar, för att ge unga – och de som jobbar med dem  – kunskap om och verktyg för att hantera sociala medier på ett uppbyggande sätt. Syftet är att de som växer upp i dagens digitala miljö ska få en verklighetsgrundad kroppsuppfattning, sunda kroppsideal och en positiv självbild.

Dela inlägget:

4 Comments

  1. Pingback: Friday I'm In Love! | Liselotte Melander

  2. Pingback: Makabra mat-motiv | Liselotte Melander

  3. Pingback: Nya Livskickar! Frågor, svar och nya ansikten | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *