Det är okej att vara ledsen! Recension av ”Månen blev rädd”

barnbok recension månen

Jag får börja med att erkänna att den här boken hamnade i bibliotekspåsen helt och hållet tack vare sin titel. Eller, faktiskt bara det första ordet i titeln.  (Lång historia kort: jag älskar månen.) Sedan kände jag nog igen författarnamnet och hade någon positiv DN-kritik kopplat till det i bakhuvudet. 4-åringen gick med på lånet så länge hon också fick ta en ”för mycket mindre barn men igenkänd från förskolan”-bok också.

Sedan läste vi den en kväll i förra veckan. Den var lite längre och långsammare än vad vi brukar orka oss igenom vid nattning, men jag föll in i det mjuka språket redan efter första sidan. (Jag blev inte förvånad när jag sedan googlade författaren och fick upp ordet ”poet”). Jag läste, dottern tittade. Frågade lite, förstod nog inte allt. Men oj vad vi tyckte om den! Redan nästa gång det var dags för bok bad hon om ”Månen”.

Ur förlagets egen beskrivning kan man läsa:

”Månen kände att ingenting var roligt längre. Han var rädd. På natten ville han gråta, men kunde inte.  Solen sa att det fanns en plats långt borta där stjärnor kunde lära andra att gråta. Månen gick i dagar och nätter, för han ville dit.  Stjärnorna såg konstiga ut. En hade ett sår, en var trasig och en hade bara ett öga. De lyste men ganska svagt. Månen frågade om de kunde lära honom att gråta. En stjärna sa att de kunde försöka. Men månen måste själv vilja.  Det ville månen. En lång stund satt de tillsammans. Då såg han ett djupt mörker nedanför. Han kunde inte lysa upp där och han vågade inte gå dit. Stjärnan sa: ”Det är inte farligt att vara rädd.” Och de gick mot det mörka. Nu grät han. Det gjorde inget att han var rädd. Det blev varmt och tungt inne i månen och han såg att han lyste, inte starkt, men han kunde. Och månen gick över himlarna och han var glad och ledsen på samma gång. Det var skönt”. (www.rabensjogren.se)

Är det inte bara för underbart? Det känns mörkt ibland, tungt ibland. Men det är okej att vara ledsen; man kan faktiskt vara både glad och ledsen samtidigt. (Man behöver inte alltid vara – eller vilja vara – på topp!)

barnbok recension månen

På frågan om vad som var boken största behållning svarade 4-åringen dock inte ”det vackra språket” eller ”insikten i vår känslovärld”. Hon tyckte det var klart bäst ”När månen fick en korvsmörgås!”.

barnbok recension månen

Dela inlägget:

2 Comments

  1. Pingback: Friday I'm In Love! | Liselotte Melander

  2. Pingback: Existentiellt älskling - Recension av: "Innan jag fanns" | Liselotte Melander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *