Svårt med maten? Sluta äta! – Om 5:2 i media

Jag läser en hel del tidningar i hälsokategorin. Främst för att jag läser en hel del tidningar, punkt. Som underhållning, bör påpekas – all ”fakta” tar jag med en nypa salt, oavsett om det gäller Jennifer Anistons senaste kärleksbekymmer eller en revolutionerande hudkräm.  Att vissa hälsotidningar är bättre än andra känns rätt självklart. Av erfarenhet vet jag att jag brukar föredra de med en lite äldre och mer blandad målgrupp.

En av dessa tidningar har jag återkommit till rätt ofta genom åren, för dess lättsamma mix av mat, träning, relationer och psykisk hälsa. Tills nyligen, vill säga. I samband med 5:2-dietens stora genomslag i Sverige började nämligen tidningens matredaktör leva efter denna fastemetod. Och plötsligt var det också det enda som fyllde varje nytt nummer: 5:2-faktarutor, 5:2-tester, 5:2-”recept”, 5:2-tips o.s.v. Jag blev besviken och skrev en insändare, som också fick svar  av nämnda matredaktör. Utdrag:

Jag:Ni har alltid tagit och gett lite lagom av både trender och forskningsresultat på ett uppmuntrande sätt – ett sätt som fungerat även för oss som haft olika problem med mat. Speciellt har jag varit imponerad av xxx, som erkänner sina svagheter och sin bakgrund, samtidigt som hen uppmanar till sunda tankar och beteenden. På grund av allt detta är jag väldigt besviken på tidningen numera. De senaste numren (och tydligen nästa också) handlar till stor del om 5:2. En hypertrend som går ut på att INTE ÄTA ORDENTLIGT två dagar i veckan. Vad hände med sundhet och balans? Visst, det finns de som klarar det, som mår bra. Det finns säkert vissa forskningsresultat som är goda också. Men beteendet?? Igen: ATT INTE ÄTA ORDENTLIGT? Och xxx, som alltid sagt att lagom av allt är bäst och aldrig uppmuntrat till särskilda dieter maler på som vore hen omvänd. Och okej, det kanske hen är. Men ska det ta över hela tidningen nu?”

Redaktören:  ”Det är helt riktigt att jag är positivt inställd till 5:2 eftersom jag tror att det är en metod som kan passa väldigt många människor som mår dåligt för att de inte klarar av att följa de vanliga råden hur gärna de än vill. Det betyder dock inte att jag är omvänd på något sätt, men jag ser 5:2 som ett komplement till andra bra råd. Det finns inte en metod som passar alla, men fördelen med 5:2 är att den går att kombinera med i övrigt goda vanor.  Vi har ofta en alltför stor tillgång till föda och att äta ordentligt innebär tyvärr lite för ofta att man äter för mycket. Att då bestämma sig för att dra åt svångremmen ibland kan faktiskt vara ett sätt att hantera sina matvanor som kan fungera för väldigt många människor. Visst vore det bra om alla kunde äta lagom mycket av bra mat, motionera och säga nej till frestelser, men tyvärr är det inte en bild som stämmer med verkligheten. Jag tycker att var och en måste leva efter sina förutsättningar och att använda 5:2 är inget jag predikar att alla ska göra, men det kan vara ett bra alternativ för alla oss som inte klarar av att äta ordentligt på ett lagom sätt.”

Det som slår mig främst är att hen i sitt svar, samtidigt som hen försöker få det till att hen inte predikar… predikar? Jag har i mitt brev berättat om mina tidigare problem och tagit upp gruppen ätstörningsdrabbade: och ingenstans erkänner hen ens risken för just denna grupp, utan menar att 5:2 är bra ”för alla som inte klarar att äta ordentligt på ett lagom sätt”. JAG är en av dem som har svårt att äta ordentligt på ett lagom sätt – men skulle jag börja ”dra åt svångremmen” två dagar i veckan skulle det förmodligen utgöra en reell fara för mitt liv. Så tack för tipset, men nej tack.

Jag kanske överreagerar. Jag kan ju faktiskt välja att inte läsa dessa tidningar (vilket jag också gjorde från och med detta brev). Jag blir bara så ledsen. Matsidor som ser ut som ett utdrag ur en svårt anorektisk persons kostdagbok är faktiskt sorgligt. Och att kalla ”1 kokt ägg” eller ”2 dl lättyoghurt” för ett recept är rent av löjligt.

5:2, trend, mediaLedsen, ledsam lunch
(Foto: freedigitalphotos.net

Det här är inte ett inlägg mot 5:2 generellt. Om du mår bra av att fasta kanske det funkar, vad vet jag.
Det jag reagerar mot är istället ett mediaklimat där den smala vägen har blivit den breda – och där vi som redan har svårt att hålla balansen prejas ut i vägrenen. Om vi inte redan fallit handlöst.

p.s. Som vanligt hade Johanna reagerat redan innan jag orkade agera. Det är en tröst att veta att jag inte är ensam –  så läs gärna hennes viktiga text också! d.s.

Dela inlägget:

12 Comments

  1. Tack för din kommentar och tips. Ska försöka tänka så nästa gång bakslaget kommer och jag blir sur på mig själv.
    Vilket bra inlägg du skrev, känner igen det själv. Har också några tidningar jag tycker om att läsa, behöver inte nämna de vid namn, men en av de har jag tyckt står för ett ”sunt” och hälsosamt mående, med en blandning av kost, motion, psykisk hälsa och så vidare. Men på sista tiden svämmar det över av 5:2 dieten – spyr verkligen på det! Recept anpassade efter fastedagar osv… Hjälper verkligen inte hela gruppen av människor som har eller haft en ätstörning! Och tala om en sjuk kommentar du fick tillbaka!
    /kram

  2. BRA Liselotte!!!! Jag vet några som blir hjälpta av 5:2, MEN det är INTE ett förhållningssätt för alla. Det är ju helt befängt att man ska svälta två dagar i veckan och smälla i sig vad som helst de andra dagarna. För hur många kan hålla den hälsosamma livsstilen de andra dagarna? Tror inte det är många. ”…fördelen med 5:2 är att den går att kombinera med i övrigt goda vanor” – Det är ett dåligt argument tycker jag. Isf hade de ju kunnat göra det ALLA dagar…

  3. Pingback: Det här med dieter i media igen | Liselotte Melander

  4. Pingback: Medias inflytande ökar – och det gör även missnöjet med kroppen | Johanna Arogén

  5. Pingback: Måndagstips: nätmobbning, hälsosam ätstörning, 5:2 i media, retuscherade kvinnor & en pappas brev | Johanna Arogén

  6. Pingback: Sophie's Choice: en f.d. modells historia | Liselotte Melander

  7. Pingback: Protestera mera? Om allas ansvar för samtalet | Liselotte Melander

  8. Pingback: 5:2 är feminint (Köpstarka kvinnor gillar svält bättre?) | Liselotte Melander

  9. Pingback: Den arroganta diethållaren | Johanna Arogén

  10. Pingback: Vad var det jag sa? Om 5:2 | Liselotte Melander

  11. Pingback: Välja för att sälja (igen) (och igen) (och igen) - om dietgurus | Liselotte Howard

  12. Pingback: Matig mot-trend: Ett påhopp på diettrender generellt och ren mat-trenden specifikt | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *