Att inte ha mage (TBT)

Förra torsdagen skrev jag om vad man gärna får undvika att säga till gravida. Jag fick då en kommentar som spann vidare på temat och påpekade att det också finns olämpliga kommenterar till dem som inte är gravida. Eftersom detta är en annan av mina hjärtefrågor vill jag gärna ta upp det idag.

Precis som när det gäller bebismagar finns det olika åsikter om vad som är okej, men jag vill ändå få dig att att tänka på att:

  • Kvinnan du frågar när hon ”ska bli mamma” kanske precis har fått sin infertilitetsdiagnos
  • Mannen du påpekar för att det är ”Dags att föra generna vidare” kanske precis har fått veta att hans kvinna absolut inte vill skaffa barn
  • Barnet du säger ”Vore det inte kul med ett litet syskon?” till kanske har föräldrar vars samtliga provrörs-ägg kasserades i förra försöket
  • Det nygifta paret du frågar ”Så när är det dags för tillökning?” kanske precis har fått veta att deras adoptionprocess kommer ta minst 5 år
  • Turturduvorna du funderar på när de ska ”skaffa sitt kärleksbarn?” kanske precis bestämt sig för att separera
  • Den barnkära killen på förskolan som ”skulle bli en så bra pappa!” kanske är homosexuell och inte har någon aning om hur han ska kunna bli far.
    o.s.v.

barn barnlöshet

En 25-åring med tillhörande 4-åring vill själv välja om syskon-frågan ska tas upp
(2008)

Du menar säkert väl. Trots rapporterna om en alltmer utbredd ofrivillig barnlöshet ser vi reproduktion som något naturligt och eftersträvansvärt. Det ligger kanske i våra gener? Men det är också en väldigt privat angelägenhet för de flesta. Låt det vara det. Vill personen berätta, låt hen själv ta steget.

Läs mer om ofrivillig barnlöshet på organisationens Barnlängtans hemsida.

Dela inlägget:

8 Comments

  1. Anna wolf

    Som vanligt skriver du så klokt. Och får mig att spinna vidare ännu ett snäpp.

    Vi som nog/har bestämt oss för att inte försöka få barn.
    Det är inte ok i samhällets ögon att avstå barn – meningen med livet. Och genom att säga till mig att barn är meningen med livet säger man samtidigt att mitt liv är meningslöst. Jag är fruktansvärt trött på klappen på axeln och den menande blicken. Jag vill inte höra att jsg kommer ångra mig eller att jag kommer att sitta ensam på hemmet. Vill inte få frågan om vem som då ska älska mig om inga barn finns. Som om jag är värdelös för att jag inte fött fram barn. Jag lever med barn, vi är en familj, det räcker för mig även om det inte är jag som fött dom. Det vore verkligen toppen om det kunde räcka för alla andra också.

  2. Anna wolf

    Den boken har jag inte sett så tack för tipset!

    Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur man blir bemött som ”icke-mamma” och det blir inte bättre när man har mage att ”ta en annan kvinnas barn”. Men det får bli i ett annat forum, en annan gång

  3. Pingback: Ett barn blir till - recension av "Slottet med de många rummen" | Liselotte Melander

  4. Pingback: Ung mamma (TBT) | Liselotte Melander

  5. Pingback: Att längta efter ett barn till - Feministbiblioteket

  6. Pingback: Protestera mera? Om allas ansvar för samtalet | Liselotte Melander

  7. Pingback: Att få frågan om en är gravid, när en inte är det! – Jenny Larsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *