Vikten av läsförståelse – Att mäta mående med böcker

Jag läste nyligen ut en bok väldigt snabbt. Sådär ”jaja-låt-oss-bara-få-det-överstökat”-snabbt, som det blir när jag kommit lite för långt in i boken innan jag slår fast att den är riktigt illa skriven och jag hellre skulle läsa något annat, men redan har investerat för många sidors läsning för att avbryta helt. Trist. Och extra trist då det var en bok jag väntat på, en del i en serie jag var övertygad om att jag tyckte om. Först var jag faktiskt förvånad över hur svagt språket var och hur låg standard intrigen höll.  De två tidigare böckerna hade ju varit mysiga och inte alls så undermåligt skrivna. Eller?

Sedan kom jag på att jag nog läst ännu en bok av samma författare, fast längre tillbaka i tiden, typ sena tonåren. Och den hade jag ju tyckt varit pinsamt dålig (och läst ut om möjligt ännu snabbare än den sista). Den hågkomsten fick mig att tänka på när jag läst de där två andra böckerna, de som fått mig att tro att denna var någon jag längtat efter. Självklart berättade minnet att båda intagits under de sjuka åren. Och då kändes det inte så konstigt längre.

Jag brukar, för skojs skull, föra statistik över antalet böcker jag läser. De sjuka åren slår kurvorna i taket. Jag läste verkligen jämt – eftersom jag inte orkade med så mycket annat. Tyvärr orkade huvudet inte heller med att ta in särskilt mycket av det lästa. Många av böckerna på de där listorna är helt blanka i mitt minne. Speciellt de lättsmälta varianterna, som boken jag nu läste onekligen tillhör. Jag hade helt enkelt läst böckerna utan att förstå, eller utan att bry mig, om den språkliga nivån.

läsningNågra hjärnceller höll sig aktiva även när det var som värst
-den här boken kan både jag och sambon recitera utantill

Jag anser mig verkligen inte vara någon läs-snobb, men läser man så mycket och ofta som jag blir man nog automatiskt lite kräsen. Jag vill ha välbyggda meningar och en hållbara handling. Minst någon bok i månaden får gärna hålla lite extra hög klass.  Från och med nu ska jag se den önskan som ett friskhetstecken.

Och nu ska jag äntligen läsa Kate Atkinsons senaste!!

Påverkar ditt mående hur du tar till dig litteratur? Väljer du böcker baserat på humör? 

Dela inlägget:

6 Comments

  1. Pingback: Tacksamhetstisdag: 50 000 ord | Liselotte Melander

  2. Pingback: Vänta inte på Livet Efter Livet - Om njutning NU | Liselotte Melander

  3. Pingback: Bok-bakis | Liselotte Melander

  4. Pingback: Läs inte mellan raderna - Om sunda budskaps tvetydighet | Liselotte Melander

  5. Pingback: En annan typ av hets: Om böcker | Liselotte Howard

  6. Pingback: Om faderskap och psykiatrisk slutenvård (och ett boktips) | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *