När den tar andra uttryck – Om stress

Häromnatten sov jag ungefär 4 timmar. Hälften av dem hoptryckt i en säng anpassad till ett stycke fyraåring, utan tillhörande mamma. Resten av tiden låg jag vaken och oroade mig, gick fram och tillbaka mellan sovrum och tittat till sovande barn, googlade smått maniskt på olika risker.

Nej, jag tänker inte berätta varför. Det var – som det brukar – en helt löjligt liten mammagrej jag fick för mig och började noja över, till den grad att jag behövde ha full koll på båda barnen, trots att de sov lugnt och jag borde göra detsamma. Om jag är galen? Nej, jag är bara stressad.

Stress, trötthet och dåligt humör hör livet till då och då, det är bara att acceptera. Sedan handlar det om vilka uttryck detta tar – och om hur man väljer att hantera det. För några år sedan var mitt svar självklart: jag valde att äta mindre. Stressen kvarstod givetvis, på gränsen till hyperaktivitet, och tröttheten blev förmodligen värre – men mitt humör blev bättre.  För stunden.  Ingen quick fix jag rekommenderar, om ni inte förstått det redan.

Sådana dumheter har jag tack och lov slutat med. Jag har dock inte slutat att ha ett liv som då och då blir stressat, uttröttande eller deppigt. Och även om allt är lättare att hantera när man inte lider av ständig näringsbrist och ångest, så behöver negativa livsaspekter fortfarande en uttrycksform. För mig betyder det främst två saker:

1) Ångest och oro över att något ska hända mina barn
2) Städning och behov av ordning och reda

Inte sjukligt fobiskt eller maniskt: Jag kan, mitt i alla oro mitt i natten, logiskt tänka att jag är löjligt, att jag vet att det kommer vara helt borta igen innan det är dags att gå upp nästa morgon. Jag kan, med trasan i hand, säga åt mig själv att det inte är hela världen med en fläck på badrumsgolvet, att den ändå kommer att dyka upp någon annanstans så snart jag slutat städa.

Och jag vet att det bara handlar om ett uttryck för stress och press jag just då upplever. Så jag kan acceptera det och vila i tanken på att det kommer gå över snabbare än jag tror.  Jag kan leva med det.

Att vara utan mat går INTE att leva med. Stress är oftast något destruktivt: men hur vi hanterar stressen behöver inte vara det. Jag är glad över mina nya stress-uttryck. Och jag har då och då ett väldigt rent hem.

oro

Trångt men renbäddat

Dela inlägget:

One Comment

  1. Pingback: Om ångesthantering | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *