Varför jag har svårt för ”Tänk positivt!”-ivrare

Det här kommer bli ett komplicerat inlägg, eftersom jag förmodligen måste säga emot mig själv både fram och tillbaka. Jag är nämligen en född pessimist. Som skriver om och tror på optimismens kraft för friskhet, frihet och glädje.

Som jag skrev redan i mitt allra första inlägg på den här bloggen var jag nära att fastna helt i det där ”glaset är halvtomt”-tänket.  Precis i tid smög sig det där lilla ”men tänk om…” in i huvudet och lyckades faktiskt ta mig hela vägen från botten till – om inte toppen (jag måste ju ha något kvar att sträva efter!) – så till en väldigt trevlig och hoppfullt tillvaro. Jag inbillar mig nog faktiskt att det var det där positiva tänkandet som gjorde mig fri på riktigt, som tja… räddade mitt liv.

Men det betyder inte att jag är omvänd. Jag mår fortfarande lite illa varje gång Mia Törnblom drar igång sina hurtiga utrop eller en ny ”livscoach” får en spalt i morgontidningen. Jag hatar orden ”Det löser sig!” – förmodligen allra mest när jag själv använder dem.

Irrationellt och totalt utan logik? Förmodligen. Men det är så vi människor fungerar. Vi är för det mesta helt oförutsägbara, oförståeliga, oförklarliga. Men jag tänker ändå försöka förklara det rubriken antyder att jag tänker förklara. Det här är varför jag har svårt för ”Tänk positivt!”-ivrare:

ceciliadunbergCecilia Duberg, som ger dessa tre tips, är faktiskt inte bara ”livscoach”. Hon är en alldeles tvättäkta psykolog och brukar skriva en hel del tänkvärda, bra saker som jag gärna tar åt mig. Men, som vanligt med den här optimism-hurtigheten, lyckas jag inte le hela vägen. Tänk positivt, starta dagen mysigt och… ”jobba inte när din energi tagit slut”…??

VEM kan följa det??? Okej för att man ska vara uppmärksam på utbrändhet och att jobbstress aldrig får riskera din hälsa. Men kom igen! Vilken chef tycker det är okej om man vid 10-fikat säger ”Nu har jag ingen energi kvar, så jag går hem – hej då!”….? (Jag har typ världens bästa arbetsgivare, men om jag känner att jag vill sova fram till valdagen kommer hon förmodligen ha problem med det….)

Där slutade jag le, där försvann de positiva tankarna. Där kände jag att antingen var hela grejen oseriös – eller så är det något allvarligt fel på mig som bara inte kan låta min energi styra hela livet…?

Det är lite samma sak som jag menade i Det du Vill – Det Kan du – Men måste jag vilja? : Våra tankar kan ta oss långt – men de kan inte helt eliminera alla faktorer som påverkar vårt liv eller hälsa. Och vi ska inte behöva känna oss misslyckade om de inte gör det.

Så. Därför har jag svårt för ”Tänk positivt!”-ivrare.
(Och därför kommer jag fortsätta att vara en själv.)

månfasHalvfull eller halvtom? Tja, 21% ganska exakt just idag.

Dela inlägget:

9 Comments

  1. Härligt ärligt som vanligt! 😀

    Jag tror på tankens kraft, MEN jag blir också urless på folk som inte tillåter negativa tankar hos andra. Som fördömer eller ska ”peppa upp en” om man är negativ någon dag. Balans! Precis som i allt annat 🙂

  2. Pingback: Illamående | Liselotte Melander

  3. Pingback: Dr Åberg ordinerar: Alfons-terapi für alle | Liselotte Melander

  4. Pingback: Om ordet hälsa | Liselotte Melander

  5. Pingback: Första gången | Liselotte Howard

  6. Pingback: Om att se nya sidor (och länkar till massor av mina sidor) | Liselotte Howard

  7. Pingback: Om ångesthantering | Liselotte Howard

  8. Pingback: Bra början (behövdes!) | Liselotte Howard

  9. Pingback: The Silver (eller I Alla Fall Blyerst) Lining | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *