Helgskift

Igår kväll skrev en bekant på Facebook om utmaningarna med en partner som jobbar skift, vilket lämnar en ensam hemma med barnen  kvällar och nätter. Hen konstaterade dock i samma statusuppdatering hur det påminner om styrkan i att vara två, hur föräldraskapet alltid delas, även om man inte båda är där fysiskt.

Varken jag eller min sambo jobbar skift i dess egentliga bemärkelse, men orden fick mig att tänka på hur vi på sätt och viss ändå alltid gör det. Två heltidsjobb och två barn skapar ett behov av att skifta, av att turas om. Den som lämnar på morgonen får jobba längre på eftermiddagen. Den som hämtar tidigt får sätta sig vid datorn en stund på kvällen. o.s.v.

Jobba-i-Lund-med-fyråring-i-släptåg-skiftet tidigare i veckan
Jobba-i-Lund-med-fyråring-i-släptåg-skiftet tidigare i veckan

Och det gäller inte bara arbete. Vi skiftar minst lika mycket när det kommer till fritid, till egna intressen, till tid med var och ett av barnen för sig. ”Egentid” må vara ett uttjatat begrepp när det gäller föräldrar – men barnen mår onekligen bra av egen tid med en mamma eller pappa ibland, utan syskon som delar uppmärksamheten. Som nu i helgen, när den äldsta ska ha pyamasparty med en kompis för att fira den gångna födelsedagen – då uppskattas att pappa tar den yngsta till farmor och farfars sommarstuga en natt.

pyamasparty
Gissa vilket aktivitetförslag mamma skrivit dit…?

Vi har aldrig haft släkt eller andra barnvakter på ”hämta från förskolan”- eller ”gå på bio en kväll”-avstånd, men vi har alltid varit två. Så vi har skiftat. Samtidigt som vi har delat allt.

 

p.s. Om någon inte uppfattat det, så ska detta inlägg ses helt och hållet som en hyllning till alla de föräldrar som tar alla skift – alla de föräldrar som faktiskt inte har styrkan av att vara två, utan måste vara starka själva. Ni är grymma! d.s.

För övrigt: Nu finns faktiskt ett lagförslag för det där jag lovade min dotter, om att hämta ett bebis-paket på egen hand, utan att åka över Öresundsbron…. 

Dela inlägget:

One Comment

  1. Pingback: Efter Before x 3 (Typ en filmrecension) | Liselotte Melander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *