Tacksamhetstisdag: Att bli överraskad

I fredags vaknade jag av att kärleken lade armarna om mig och sa: ”Jag vet att du vill ha kontroll och så…”. Hans röst innehöll spår av nervositet. Jag blev inte nervös. Hur stort detta var tänkte jag inte på förrän efteråt – efter att han berättat att hela helgen skulle bli en överraskning.  Det är stort att kunna bli överraskad; att låta glädjen, nyfikenheten och kärleken gå före kontrollbehovet.

Länge såg jag som mitt extrema kontrollbehov som en av huvudanledningarna till att jag var sjuk i en ätstörning. Först när jag började tillfriskna insåg jag att det snarare handlade om ett huvud-symptom: tvångshandlingarna och kontrollerandet var en direkt effekt av näringsbristen. De försvann nämligen när jag började äta igen, när jag blev fri.

Att kunna bli överraskad är frihet. Och faktiskt riktigt riktigt underbart. Helgen som gick är helt klart den bästa sedan jag insjuknade. (Kanske den bästa på längre tid än så också?) Det känns absurt att sambon skulle vara nervös. Men har man levt så länge med en person som velat veta, bestämma och kontrollera varje detalj av livet är det kanske inte så konstigt. När jag själv väl tänkte på det blev jag också förundrad; för ett par år sedan hade tre oväntade dagar varit en fullkomlig mardröm…

Sen är det ju klart… att jag skulle gilla just den här överraskningen var kanske ingen högoddsare… Sambon hade:
Tagit semester och fixat komp-dag för mig – Bokat in mig på en lunch-spinning (istället för mitt tänkta kvällspass) – Hyrt bil – Anlitat svärmor som barnvakt – Laddat paddan med timmar av Dylan och Winnerbäck att ackompanjera vår roadtrip – Sett till att min favoritplats i hela världen var ledig för bara oss två – Tagit med champagne – Köpt ringen jag länge suktat efter
Lägg till: strålande sol – sushilunch – barnsligt godis och barnsligare Tom & Jerry-kex- nostalgiska feelgood tv-serier – SOVMORGON – så har du den ultimata överraskningen. Som jag kunde njuta varje ögonblick av:

Ögonblicksbilder från helgen

Tack älskling. (Och tack kontrollbehovet – jag saknar dig inte!)

Dela inlägget:

3 Comments

  1. Pingback: Barn- och mobilfullt/Barn-och mobilfritt (Om min sommar) | Liselotte Melander

  2. Pingback: Bara vara två (TBT) | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *