Den australiska paradoxen

När jag pratade med mina barns faster om matvanor i Australien, inför min artikel om just detta, antydde hon att snabba kolhydrater och socker började utmålas som den stora faran även down-under. Ingen av oss hade dock vid det samtalet hört talas om The Australian Paradox – namnet som tillskrivits det faktum att australierna äter mindre socker (och kolhydrater över lag), men ändå går upp i vikt, vilket flera studier visar.

Ett missvisande namn, såklart – eftersom ingen direkt paradox föreligger. I alla fall inte för oss som inte tror att socker är ett gift och att all världens ohälsa kan härledas till en enskild näringsgrupp. Visst kan det anses lite ovanligt att ett land så uppenbart drar ner på sötsaker, men studien visar egentligen bara just detta, samt att befolkningen vikt stadigt ökar. Inte ens en korrelation-schmorelation, faktiskt. Folk går ju inte automatiskt upp i vikt av äta mindre socker (och där andades alla LCHF:are ut…?). De går upp i vikt för att för stora delar av deras kost – vilket studier också visar – är sådan av ”little nutritional value and which tend to be high in saturated fats, sugars, salt and/or alcohol”. Inte så paradoxalt längre, eller hur?

Det handlar om att se helheter. Och det gäller såklart även när det kommer till hälsa i stort: hälsa är så mycket större än ett näringsämne eller en siffra på en våg. (Att gå upp i vikt, eller ha en viss övervikt behöver inte  alltid vara en hälsofara, kom ihåg det!)

Ovan ser ni ett urval av min favoritvaror i Australien. Blandar man dessa * i lagom doser har man en underbar down-under vistelse, helt utan hälsorisk eller bestående viktuppgång – visar min alldeles egen studie på området.  Men det är klart…. Vi har faktiskt ett exempel i familjen på precis det som The Australian Paradox visar; Under vår andra familjetripp down-under åt min yngsta dotter inte ett endast sockerkorn, men ökade rejält i vikt. Inte så jätteparadoxalt det heller, dock – eftersom hon var 3 månader när vi landade och närmare 6 månader när vi åkte hem…

Läs mer om socker och övervikt i Australien hos Jacob. Eller om det sunda i att bebisar går upp i vikt hos Jenny. Eller ta bara en Vegemite-macka och ha en fin lördag!

 

*förslagsvis inte i en och samma måltid

Dela inlägget:

3 Comments

  1. Helt underbart skrivet! Både lärorikt, vilket dina inlägg brukar vara, men också med så sjukt många twister, att jag fnissade till flera gånger. Missförstå mig inte, du skriver ofta finurliga texter som jag ler och småskrattar åt, men det här var lätt något av det bästa du skrivit, i just ”le och lär”-kategorin =)

    Kram

  2. Angelica Fjellman

    Ja, jag är ett levande, vandrande bevis på att man INTE går upp av mycket kolhydrater (socker). (JAG är ett bevis, någon annan kanske visar helt andra tecken, men enligt mig…) Jag lever nästan på bröd…ja, jag vet att det varken är särskilt nyttigt i längden och att man tillslut antagligen får näringsbrist, men jag älskar mackor och tycket det mättar bra, man håller sig mätt länge och min mage blir lugn och fin! Det blir gärna mackor till frukost, lunch och kvällsmat/middag. Inte alla dagar, men fyra fem gånger i veckan blir det gärna och den senaste tiden har det blivit mer sådan mat än vanligt. Annars tycker jag om en stor god sallad med massor med protein och sås! På mina macker lägger jag oftast kokt ägg, en burk keso eller ibland ost. Det är gott med ruculasallad på också! Men då till poängen: Vad har plötsligt hänt med min vikt??? Jag har gått NED i vikt! Av ALLA dessa goda kolhydrater! Några mumsiga bullar och en påse smågodis slinker också ned på helgerna! Nästa vecka kanske jag äter med riktig mat, om jag vill. Men det jag vill säga är att det finns kost med kolhydrater och det finns en kosthållning med kolhydrater. Man väljer själv om man vill ha Burger King- kolhydrater var och varannan dag, pizza några gånger i månaden, kanelbulle till frukost eller/och en 100 gr marabou till mellanmål. Man väljer själv hur man vill inta sina kolhydrater, men med sunt förnuft tror jag inte många går upp av smörgåsar till frukost och kvällsmat. Man måste bara se över HELA sin kost. Inte plocka bort ALLA kolhydrater bara för att man går upp i vikt av kanelbullen, inte skippa ALLT socker bara för att midjan fått större mått av semesterresan. Man kan dra ned på mycket onödigt och se vart och när och varför man intog detta. Varför detta allt eller inget- tänket? Tråkigt, är vad det heter!

    (sedan kan jag absolut förstå de som måste välja bort livsmedel pga sjukdomar och andra hälsoskäl, men jag talar om helt vanliga funderingar som många av oss antagligen sliter med)

  3. Pingback: 100 frågor och svar | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *