Tacksamhetstisdag: Vårt bästa

Jag är frisk. Barnen är två. Vi bor där vi hör hemma. Allt löste sig.
Och så levde de lyckliga…?

Nej: en blir inte lycklig i alla sina dagar. Häromdagen var jag definitivt inte lycklig. Tårarna vägrade sluta rinna, livet kändes så sjukt orättvist och det var mest synd om mig i hela världen. Jag resignerade totalt – sådär som en gör ibland – och bestämde mig för att det tydligen inte var vår lott att ha det bra i livet.

Och då tog en hand om min skakande, spända axel och en röst sa:
-Vi gör vårt bästa. Som vi alltid har gjort.

Jag kunde ha låtit uppgivenheten vinna där och då. Som vi alltid har gjort kunde ha blivit ett hån i min ”varför kan det inte bara få vara lätt?”-självömkan.

Men vi gör faktiskt vårt bästa. Och ibland är det riktigt jäkla bra.

Ibland försöker vi till och med vara romantiska !(kanske inte vår bästa gren...)
Ibland försöker vi till och med vara romantiska !(kanske inte vår bästa gren…)
Dela inlägget:

One Comment

  1. Pingback: Barn- och mobilfullt/Barn-och mobilfritt (Om min sommar) | Liselotte Melander

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *