Barnatro? Att välja själv

Häromdagen kom ämnet ”Gud” upp under godnatt-läsningen med min yngsta dotter. Jag använde det vanliga, diplomatiska svaret: Det finns de som tror att Gud finns. Tyvärr dög inte det åt det just nu extremt vetgiriga barnet:
-Men mamma, vad tror DU?
Och då kunde jag ju inte annat än vara ärlig:
-Jag tror inte på Gud…. Vad tror du?
En sekunds funderande, och sen:
-Jag tror som DU mamma!
Hon slog armarna om min hals och var väldigt nöjd över att ha klargjort detta faktum.

Som ju egentligen inte ska vara ett faktum. Jag och barnens pappa har aldrig varit troende. Vi har dock varit tydliga med att det är VÅR livsåskådning, och att barnen måste få välja sin egen. Men jag börjar undra om det går? I alla fall så länge de är små, så länge de lever med oss, i vår vardag. Så länge de fortfarande vänder sig till oss för att lära sig om livet.

Jag har skrivit mycket om påverkan vuxna-barn. Men då har jag syftat på saker där det finns ett tydligare rätt och fel; Barn ska inte tro att smal är lika med lyckad, att pojkar är bättre än flickor, att prestation är lika med värde… Men religiös tro? Där har jag inte mer rätt än den troende. Är det okej att mina barn tar min tolkning som den enda rätta?

Ja, kanske – tills de själva byggt sig en egen uppfattning. Vilket min äldsta redan börjat göra. Vid 10-års ålder har hon betydligt mer erfarenhet av religion än vad jag hade i samma ålder. Än så länge har denna erfarenhet mest fått henne att bli mer skeptisk: Att få etiketten ”kristen” för att hon var en av få ”svenska” barn i sin förra klass var inte populärt… Men det är i och för sig ett tecken på att hon vill välja själv. Så envis som hennes syster är kommer hon nog också komma till det stadiet.

Under tiden kan vi som föräldrar bara understryka vikten av att respektera alla människors tro.

Ur Pernilla Stafelts Alla Barns Rätt
Ur Pernilla Stafelts fina bok Alla Barns Rätt

p.s. Av ovanstående börjar min tro på drakar snart gå om min tro på solsken… d.s.

Dela inlägget:

2 Comments

  1. Pingback: Bloggbarn - Om att ha en skrivande mamma | Liselotte Melander

  2. Pingback: Dear Destiny... (TBT) | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *