O-bra Olga!

På tal om fördomar... Vissa personer i fitness-världen stör jag mig ALLTID mer på än andra. Ofta har jag svårt att identifiera exakt vad de gör/säger/promotar som gör att jag ser dem som värre än andra. En sådan person är Olga Rönnberg – supertvillingmamman  som bloggar för tidningen Mama och har ett företag som kör ”MammaFitness”.  När just hon skriver saker på sin blogg eller gör reklam för sitt företag vet jag redan på förhand att jag kommer bli irriterad. Jag anar att det har att göra med att hon fokuserar ganska mycket på hur häftigt vältränad en mammamage kan bli – och alltid visar det genom inzoomade magbilder. Dessutom kör hon stenhårt på sin egen filosofi om vad man borde träna och ät och tycker allt annat är galet. Ytligt och trångsynt, med andra ord. Men det är ju å andra sidan alla som vill ”välja för att sälja”.

Kanske jag bara är undermedvetet avundsjuk? På alla hennes fina barn, på att hon lever på det hon är passionerad för, på att folk tycker hon förändrar deras liv. Kanske.

Men dagens inlägg och dagens rubrik var inte tänkt som en självrannsakan. Istället ville jag spy galla på – tada! – Olga Rönnberg, och mer specifikt på hennes ”Sommarpepp” (nej, jag länkar inte). En av punkterna lyder nämligen:

Undvik ”jag har ångest efteråt” maten. Du vet mycket väl vad det kan vara: glass här och där, korv här och där, läsk, kakor, chips osv.

Massor av mat ”här och där”, överdriven socker- eller transfettkonsumtion ska så klart undvikas. Men…
Är det inte bättre att skippa ångesten??

Nu säljer ju inte Olga KBT-terapi eller liknande i sitt företag, så det är klart att ångest-hantering kan verka icke affärsmässigt att dra upp mitt i allt peppande… Men vilken nytta har ungarna av en stenhård mage hos en ångestfylld mamma…?webshop

En kasse kaostankar, tack!

Dela inlägget:

4 Comments

  1. Angelica Fjellman

    Och så kommer en tanke från mig…hade man sagt det till Olga, att man ska skippa ångesten i stället , hade hon svarat typ: ”Skyll dig själv då om du gnäller över äcklig degmage och ingen minskning på vågen. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig om du inte gör som jag talar om för dig!” För hon menar alltid att man har ett val, väljer man att man vill ha en smal kropp eller vägen dit, är det upp till en själv hur man lyckas! (jag har läst hennes inlägg på FB endast, ej bloggen). Men kan man inte få välja lite av varje, både glassen och salladen, hamburgaren och joggingturen, vatten melonen och pastan? Utan att för del saken skull bli tjock? Jo.

  2. Karin

    Jag är en ”sån där” som kör PTO och har Olga som coach. Hon är sjukt engagerad i alla sina kunder och jobbar hårt för att vi skall nå våra mål. Vilka dom än är.

    Det är bara vi själva som sätter våra mål. Det är bara vi själva som kan nå dem. Olga bidrar med att visa vägen, peppa, ge övningar och kostplanering. Hon pushar oss till våra gränser och förbi dem. Det är det vi betalar för.

    Hon läser verkligen alla våra dagboksanteckningar från träningen och vår kosthållning. Ibland är hon lite tuff om man har slarvat, men det beror ju på hur hög ambitionsnivå man själv satt. För hur ska man nå sitt mål om kursen pekar fel?

    Jag kan tänka ibland att hennes ton på fejjan är främst till oss som betalar henne, eller som satt höga fitnessmål och vill få gratis vägledning. Det är nog inte till ”jag-tränar-lite-aerobicspass-två-gånger-i-veckan-personen” som bara vill få bekräftat att man duger som man är. Då tror jag det känns rätt fel med Olgas stil och råd.

    1. Som sagt – jag vet inte mer om Olga än mina ”fördomar” 😉

      Däremot har jag väldigt svårt för att någon sätter stämplar på mat och anser att viss mat är det helt okej att ha ångest över (en till och med bör ha det?). Speciellt någon som jobbar för hälsa och livsstils-förbättringar!

      //tränar betydligt mer än 2-aerobic pass i veckan, men vill ändå kunna äta utan sjuka tankar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *