Jag är inte bara mamma. Jag är träningsförebild också.

I vanliga fall tar jag ingen forskning på allvar innan jag själv fått se åtminstone någon fakta som tyder på att studien är väl utförd och statistiken tillförlitlig. Så ”läst fem rader i en reklamblaska från Stadium” brukar liksom inte cut the case.  Men står det att ”mammor som tränar inspirerar familjen till fysisk aktivitet” så tar jag det direkt till hjärtat.  Jag är nämligen en mamma. Jag tränar. Och jag vill gärna att mina barn ska tycka att fysisk aktivitet är en naturlig del av livet.

Den lilla är det i och för sig svårare att få att förstå att stillasittande också är en del av livet. Förutom när hon är med mig och tränar – då sitter hon gärna och hänger i lekrummet. Vilket i och för sig en instruktör på gymmet gjorde mig väldigt glad när hon uttryckte sin beundran över. Och vet ni vad? Hon tyckte också att jag var en förebild, som visar att gymmet är en helt naturlig, vardaglig plats att gå till. (Mer värt en en notis i Stadiumtidningen, faktiskt.)

Just denna träningsoutfit/frisyr imponerade dock inte på 5-åringen. (Om inte gapskrattet var menat positivt...?)
Just denna träningsoutfit/frisyr imponerade dock inte på 5-åringen. (Om inte gapskrattet var menat positivt…?)

Den äldre är lite svårare att slita från datorer, tidningar och mobiler. Men hon fullkomligt älskar att dansa. I ett försök att få henne till mer än veckans enda dansklass hittade jag ett zumbaställe i stan. Vi gick dit tillsammans och försökte hänga med i rytmerna. Själv kände jag väl att jag var lite för Les Mills-skolad för att riktigt uppskatta freestylandet och den dansanta musiken. Men när klassen var slut och jag smått skeptiskt tittade på dottern insåg jag att hennes ansikte fullkomligt lyste.
-Mamma, det här VILL jag verkligen göra! sa hon andäktig. Och så visste jag vad jag gör på söndagsförmiddagar framöver…

Precis som lördagsförmiddagarna bestämdes när den yngsta bestämde att det var dags att lära sig simma. Och fortsätta med dansleken, så klart.

Två aktiviteter var känns lagom. Det låter nog lite för många. Men för mig är det mycket – både som vuxen och livspusslande och om jag ser till mig själv som liten; För mig satt träningen extremt långt inne. Om någon sagt till mitt tioåriga jag att jag i framtiden skulle tycka att svettiga träningspass var en helt självklar del av vardagen hade jag tyckt att det lät fullkomligt absurt…

Eller kanske inte? För:
Suttit syskonbarnvakt för mammas joggingrundor? Check!
Hängt i klordoftande simhallar och försökt hänga med mamma i bassänglängderna? Check!
Suttit publik i slitna gympasalar och stått ut med dålig schalgermusik? Check!

Min mamma tränade jämt. Och de säger ju att en blir som sin mor…
(Showdanslek-salen nästan!)

Dela inlägget:

One Comment

  1. Pingback: B.A.B.Y. - eller: när jag inte satte mig själv i hörnet | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *