Insikt x 2 – Om att skriva sunt

Två insikter har vuxit fram hos mig på senare tid, som jag nu tänkte dela med mig av:

Insikt nr 1 (eller egentligen nr 3/2014) landade i brevlådan igår. I detta nummer av Frisk & Fris medlemstidning skriver jag om mitt bloggande här på Livskick. Artikeln har rubriken Vakta ordets makt och handlar om den balansgång det innebär att skriva för en målgrupp där personer står på olika sidor om den sunda frihet en själv nått. Det vilja sprida Livskick budskap om att ”hållbar hälsa startar med sunda ideal” är enkelt. Att veta hur budskapet tas emot är svårt. Jag skriver i artikeln om hur stor del av min egen kunskapsbank inom de ämnen jag tar upp här kommer från åren med ätstörningen  – för precis som många andra drabbade läste jag om otaliga dieter, trender och utseendeideal. Nuförtiden blir jag upprörd – då blev jag triggad. Så hur ska jag kunna avgöra när jag triggar någon annan på ett negativt sätt…?

Det är lätt att inte skriva ut vikt eller matmängd, träningsdos eller värderingar av nyttigt kontra onyttigt. Men det det är svårt att inte utgå bara från sig själv, att inte visa upp – åtminstone glimtar – av det liv jag lever, av bilder jag ser, av dieter jag reagerar på. Om jag skriver att jag gått på BodyPump dagen efter jag pratat om att ha varit på spinning – kan någon då få dåligt samvete för att inte hen tränat två dagar i rad? Om jag skriver att jag och mina barn äter lördagsgodis, tycker någon då att det är jobbigt att hen åt choklad en tisdag? Om jag rasar över en ny diet eller en kändis som uttalar sig om sin viktnedgång – får det då någon att tänka att hen borde prova den där dieten för att gå ned lika mycket?

Jag kan inte säga att jag ser mig själv som någon förebild. Jag vet om att jag inte har särskilt stor läskrets. Däremot ser jag direkt i statistiken om jag använt ”anorexia” som sökord. Ibland får jag också kommentarer av drabbade. Det gör att tanken ändå alltid är med mig, övervägandena alltid måste göras. Samtidigt som jag inser att jag aldrig kommer lyckas balansera perfekt:

Det enda jag vet är nog egentligen att jag inte vet. Och att det u sig måste vara en faktor när jag skriver. Jag kan bara utgå från mig själv, men jag måste göra det utan att ta för givet att andra är som jag – varken jag som frisk eller jag som sjuk.insikt

Insikt nr 2 har nog varit på väg länge. Men det var först efter jag skrivit artikeln om att ta hänsyn till de som är sjuka (eller riskerar att bli) som den faktiskt började landa på riktigt. Jag insåg att det var lika svårt att skriva för de som är friska (eller anser sig vara det). Sakerna vi på Livskick skriver om är ett fullkomligt minfält. Om jag innan trodde att politik, pengar eller föräldraskap var det mest känsliga att prata med andra om och att ha åsikter kring, har jag de senaste åren förstått att ”hälsa” många gånger toppar den listan. Idag kommer nästan ingen undan, alla ska välja filosofi, livsstil, diet och trend. Och för många ingår dessutom att pådyvla andra just sitt val.

Själv tycker jag att jag skriver förhållandevis harmlöst. Min ”tro” handlar ju mer om att ifrågasätta än att välja – om att hitta mellantingen och det mänskliga. Något som borde gå fram hos alla, inbillade jag mig. Men lika mycket som jag utgår ifrån mig själv när jag tänker på vad som är sjukt, utgår jag ifrån mig själv i det jag anser vara friskt. Och friska personer har mer kraft att reagera – att missförstå mitt och vilja förklara sitt:

  • Ifrågasätter en dieter och skadlig bantning antas det att en förespråkar ohälsosam mat och farlig övervikt.
  • Talar en om hälsohets på gymmen antas det att en inte förstår fördelarna med fysisk aktivitet.
  • Nämner en utseendefokusering antas det att en är avundsjuk/inte kan uppskatta en komplimang/är en riktigt tråkmåns rent allmänt.

Jag – lilla Liselotte som aldrig gett mig in i debatter, alltid strävat efter samförstånd och alltid försökt förstå andras ståndpunkt – tycker det är jobbigt att bli missförstådd. Men om jag ska vara ärlig tycker jag det är lika jobbigt att inse att många tycker så olika.  Allt jag vill är ju att erbjuda ett alternativ. Mitt alternativ, men kryddat av erfarenhet och – faktiskt – rätt bra förståelse för både forskning och medialogik.

Jag skrev i Insikt om det svåra att skriva sunt för sjuka. Och insåg att det var lika svårt att skriva sunt för friska. Så om det ekar tomt här ibland, om jag vissa dagar inte vågar eller orkar – då vet ni… (Och det får vara okej, okej?)

Dela inlägget:

5 Comments

  1. Angelica Fjellman

    Herreguuud, vad bra! Precis vad jag tycker! Att leva och tycka kan vara svårt ;). På vems sida står man, vad sa jag nu, hur formulerade jag mig nu och , i mitt fall fortfarande: vad är triggande eller pepp för mig? Intressant och så svårt.

  2. Pingback: Upprepning och uppretar - Om att fortsätta tjata | Liselotte Howard

  3. Pingback: Tankar om damer (och tips till deras värld!) | Liselotte Howard

  4. Pingback: Vill du skriva friskt och fritt…? | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *