Ordet ”tjock”

Det finns många ord för det här med att vara överviktig. (Många definitioner och klassificeringar också, men dem orkar jag inte ens gå in på.) ”Tjock” känns som ett av de enklaste, mest basala. Det verkar också vara det vi tar upp först i vårt ordförråd: jag har aldrig hört mina barn använda ord som ”fet” eller ”fyllig”. Däremot kunde de tidigt säga ”tjock”. I alla fall som i:

– Mamma, man får inte kalla någon för tjock!

Jag antar att det kommer från förskolan. Från vänner som använt det som skällsord – och från en begynnande förståelse för att människor varken kan hjälpa hur de ser ut eller bör bedömas utifrån det. Bra så. Men det blir ändå inpräntat som ett stigma. Något en inte ska säga, vara eller låtsas om. Något fult.

Två situationer bara den senaste veckan fick mig att inse detta ännu tydligare.

Först vid frukostbordet ena dagen:

Femåringen: – Pappa, varför dricker du havremjölk?

Min man (försöker förklara sin överkänslighet): – Jag blir tjock i halsen av vanlig mjölk.

Femåringen: – Va?! Blir man tjock av mjölk??

(på tal om just detta livsmedel, som jag inte heller orkar gå in på: läs här, tack!)

 

Sedan när jag flätade hår den andra dagen:

Femåringen: – Gör du bara en fläta?

Jag: – Ja, en sån där tjock. För du har också börjat få så tjockt hår.

Femåringen: – Jag är inte tjock! Sluta kalla mig tjock!

Det bör påpekas att hon inte hade särskilt seriös ton någon av tillfällena. Det var mer ”nu ska jag överreagera som en riktigt 5-åring”-spel. Samtidigt stack det till. För uppenbart har hon tagit till sig ordet och målat upp en definition att förhålla sig till. ”Tjock” är något en ska undvika. ”Tjock” är något en bör ta illa upp över. ”Tjock” är fult.

Och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.

Hjälp mig gärna! Hur tycker och tänker du kring ordet ”tjock”?

tjock
Så här tänker ”Google Images”…

Läs också:

Om att vara tjock

Fet är inte lika med ful

Dela inlägget:

7 Comments

  1. Jag tänker som så ”Spelar det någon roll?”
    När ett barn använder ordet tjock om någon, eller något annat klassificerande ord för den delen, så brukar jag helt enkelt svara ”Vad spelar det för roll?”
    Responsen brukar bli att det ju faktiskt inte spelar någon roll, och när något inte spelar roll lägger barn ingen vikt vid det heller. (och ja, jag förenklar en lång process, men det är grundtanken jag vill förklara)
    Om fler vuxna använde samma avdramatiserande syn på utseende och kroppsform så skulle det ju smitta av sig till barnen. Tyvärr är vuxenvärlden så extremt fixerad vid att just sätta människor i fack, klassificera varandra… Och jag vet inte hur det kan hanteras annat än att börja med en själv.

  2. Angelica Fjellman

    Samma är det här hemma. ”Man får inte säga tjock”, säger min son ofta. Och då talar vi inte om människor som är det, utan som i ditt fall, om saker eller liknande. Han kan även fnissa till om han ser en väldigt stor man eller kvinna. Hade dock varit intressant att fråga honom nästa gång, vad det är som är så roligt med att vara ”tjock”, om det är fel eller fult eller vad han menar med att fnissa. Intressant.

  3. Tänk om ”tjock” kunde få en lite mindre negativ klang, tänker jag… Måste tjock alltid vara något dåligt (eller något som är absolut viktigt att inte vara)? Nä! Det måste det inte :-P! Det bestämmer en ju själv! Ordet har dock i min bakgrund varit mycket laddat, är därför nu lite nyfiken på hur det skulle vara att ta bort den där laddningen helt. Mycket bra lästips nedan, båda länkarna!

  4. Tänkvärt! Känner igen det där. Tänker också att vi kanske ska jobba på att få bort det negativa med det. Det är inget annat än motsatsen till smal. Jag är tjock. Men inte ful, dum eller värdelös. Jag tror alla skulle må bra av att vara tjocka en period i livet. Det skulle nog lösa många problem 🙂

  5. Hej!
    Vilken kanonbra blogg du har! Jag tycker också att det där är svårt. Har också en bakgrund med ätstörningar och vill inte att kroppar och utseende ska bli något laddat för barnen. Min son kunde imponerat säga ”morfar har jättetjock mage!” när han var liten och då hade det blivit jättekonstigt om jag hade sagt att han inte fick säga så eftersom han tyckte det var var jättefint. Ordet tjock är väl egentligen kanske mer en beskrivning av något än ett skällsord även om det för många har blivit det. Mina barn kan konstatera att någon är tjock precis som de konstaterar att någon har jättelångt hår, problemet är väl bara att väldigt få människor skulle uppskatta att bli kallade tjocka. Försöker lite försiktigt få in att man kanske inte behöver säga så mycket alls om folks utseende eftersom en del tycker det är jobbigt (man kanske inte vill bli påmind om att man är lång/kort/rödhårig/blond/har stora/små ögon/öron heller) även om den som kommenterar tycker att det är fint. Men jag vet inte om det blir rätt heller… Svårt det där…

    1. Tack Marie, det gör mig jätteglad att höra! 🙂

      Ja, det är svårt. Jag är ju – precis som du – inne på att man ska skippa att kommentera just utseende överhuvudtaget. Inte militant (säger någon ”Åh, vilken söt bebis” behöver man ju inte tillrättavisa dem, liksom 😉 ), men att försöka hitta andra saker att kommentera och komplimera. Inte lägga någon laddning/värdering i utseendet (och kanske inte heller i orden).
      Skrivit lite om det här:
      http://liselotte.livskick.nu/2014/03/23/utseende/

      Sen är det ju omöjligt att veta hur barnen kommer att ta det. För dig och mig är ju kropp laddat av en viss anledning – som kanske helt går barnen förbi när de växer upp. Men vi kan bara göra vårt bästa och det vi tror på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *