30 h jul

Jag är ingen tradition-person. En stor del av anledningen till det är förmodligen mitt barnsligt stora trots – säger någon, eller något, att jag bör göra på ett visst sätt en viss dag, skriker det där lilla barnet i mig ”nej!”. Men som barn måste en göra som ens föräldrar vill, så i 18 år som hemmaboende tillbringade jag jul med familjen. Sedan fick jag en egen familj. Och som förälder måste en göra som ens barn vill. Typ.

Vilket har gjort att de allra flesta jularna (alla utom 2 gudomliga decembermånader i Australien) har haft upplägget:
1) Traditionell jullunch hos farmor och farfar kring kl 13. Med farbror, faster, respektive, barn, barnens respektive o.s.v. (i år = 19 st om jag räknar rätt). Kalle Anka (i bakgrunden, obvs.). Fika. Julklapp till barnbarnen från nämnda farmor och farfar.

2) Flykt hem till mamma och pappa, kring kl 18 (Alltså, 19 pers i ett litet vardagsrum får väl de flesta att vilja fly? Väl?). Av med alla obekväma finkläder (Min äldsta sliter av sig strumpbyxorna i princip innan hon hann innanför dörren…). Mormor dyker upp från sitt firande med morbror. Mysbelysning, obscent många julklappar. Ost & kex och godis och frukt. Om barnen (a.k.a. min dotter eller min lillebror) får bestämma: några sällskapsspel. Sömn – äntligen.

3) Kalkonmiddag a lá australisk Christmas Day, på just juldagen. Svärfar lagar fågeln med alla engelska tillbehör och ett urval av min familj hänger på hem till det betydligt större och lugnare huset i Botkyrka. Jag får äta Christmas Pudding, som är det enda jag verkligen gillar när det kommer till julmat.

Sen har det varierat exakt vilka som varit med, exakt vad vi ätit (inte för mig: jag äter inte kött, så det blir lax och potatis = ordinär konferenslunch 😉 ) och exakt vilka tider vi kommit och gått. När vi bodde i Skåne kom vi alltid för tidigt och åkte för sent. Missförstå mig rätt: min släkt – och speciellt min närmsta familj – är människor jag gärna hänger med. Bara inte traditionsenligt påtvingat. Eller för länge. Och har man 120 mils resväg t&r blir det för länge – med övernattningar hit och dit och en Liselotte som blir mer och mer tonårig för varje sekund i barndomshemmet som går.

Jul på Instagram...
Jul på Instagram

Så i år avsatte jag strategiskt och smart 30 timmar till julspektaklet. För att faktiskt kunna ha trevligt så länge (kort) det varade. Julen 2014 såg därför ut så här:

24 december

10:30 Jag gör mig i ordning och tar obligatoriska selfies (se bild)

11:00 Jag lämnade lägenheten, med min packning i en plastpåse (se bild)

11:15 Tåget gick, nästan i tid. Jag har handlat med prio-poäng och fått en hel 1-klassvagn för mig själv. (dottern är inte imponerad – se bild)

12:50 Man och barn, som varit hos svärföräldrarna två nätter, hämtade upp på stationen

13:10 Jag köper Pepsi Max på Ica på orten avsedd för firandet, för att det är det enda (placebo) som funkar mot mitt tågillamående

13:30-16:00 Hos farmor och farfar. Massor av folk, massor av mat, massor av mer eller mindre intressanta diskussioner med människor vi antingen träffar dagligen eller bara någon gång om året.

16:00 Jag och mannen väljer tidig flykt i år och drar hem till mina föräldrar och kollar på tv-serier.

18:00 Föräldrarna, barnen, syskonen och mormor samlas. Jag får krypa upp framför brasan (se bild). Godis och annat småplock att förtära.Dottern delar ut något-mindre-sjukliga-mängder julklappar (se bild). Bra grejer allting. (Själv fick jag bl.a. champagne, nytt månhalsband och ved att elda fler härliga brasor med.)

22:00 Mannen och jag flyr sällskapsspelandet och kollar mer tv-serier.

23:30 Somnar till ljudet av två fortfarande klarvakna barn och är glad att mina föräldrar verkar orka 350% mer än jag själv.

25 december

8:00 Vaknar till ljudet av två klarvakna barn

10:30 Går upp (det där med föräldrar som orkar mer ska liksom utnyttjas)

12:00 Avfärd till förorten och svärföräldrarna

13:00 Kalkon till man, barn, föräldrar och mormor – själv har jag matlåda med nämnda lax med mig (se bild)

14:00 Christmas Pudding! (se bild)

15:00 Jag och mannen tar – åter – till flykten och sätter oss i bilen. Kör hem under månen (se bild)

17:00 Hemma!

Jul 2014
… och ofiltrerat

Och nu är jag avkopplad, om än redan uttråkad. Själv då? 🙂

Dela inlägget:

7 Comments

  1. Jag äter gärna kött, men uppskattar även de vegetariska rätter som bjuds till jul, känns godast att blanda tycker jag. Vi har en mega-speciell vego-rätt på julbordet i min familj (den gotländska) sedan urminnes tider görs en purjolöksgratäng till julens ära ^^. Den består av purjolök, ost, buljong* och ketchup (* egentligen skinkspad, men det kan veggisarna skippa) låter skitäckligt, jag vet haha, men det är svingott! Har blivit sambons favorit på julbordet (och han gillar vanligtvis inte vegetariska rätter). Annars är rödkål mums och rödbetor med fetaost som mamma också brukar göra.

    I år firade vi i Stockholm – utan purjolöksgratäng ;-(. Traditionellt julbord på julafton hos svärmor, men sen har vi kört vårt eget rejs här hemma med god hämtmat, gott vin och (jul)godis. God mat hör julen till, men när en inte är något jättefan av sylta och julkorv så kan en ju äta annat som inte nödvändigtvis är så juligt 😉

    Har umgåtts på tu man hand jag och sambon. Skönt att slippa fara runt för omväxlings skull. Har det toppenbra <3! Nyårsafton är fortfarande oplanerad, men det känns helt ok att ta det som det kommer. Har ni några traditioner eller blir det olika varje år?

    1. Vilken härlig grej; Många kör ju mer ny-vego som trend och miljögrej numera, kul att höra om en gammal vegetarisk rätt. Frågade faktiskt mormor om hennes finlandssvenska minnen (hon flyttade som 17-åring) och där är ju kålrotslådan tydligen viktig (kålrot, lite mjöl å mjölk, ett ägg och ost, om jag fattade rätt) – lite likt kanske?

      Men håller med om att man alltid kan välja att äta det godaste, om än inte juligaste! 🙂

      Nyår de senaste åren har varit väldigt lugna. Året innan den yngaste föddes hade vi en riktigt krisperiod och bara drog upp till sommarstugan jag och sambon – mest för att fly från allt… och så blev det så fantastiskt mysigt att vi gjorde om det flera år i rad! 🙂 (god mat, gott vin, fin omgivning, brasa och godis = vad kan gå fel…?) Förra året var vi hemma i den då rätt nya bostaden och bara njöt. Så traditionen är väl: mysa loss! Och, som du säger – ta det som det kommer.

  2. Pingback: Förvänta mindre - Förundras mer: Om mina nyårstraditioner | Liselotte Howard

  3. Pingback: Att fylla tomrum | Liselotte Howard

  4. Pingback: Om faderskap och psykiatrisk slutenvård (och ett boktips) | Liselotte Howard

  5. Pingback: Jullistan | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *