Sommarlov med Kulturkollo

Eftersom jag tyckte om Bokhoras sommarlista, måste jag såklart lägga timvis även på Kulturkollos sommarlov, så här en vecka innan det där andra sommarlovet är slut och fokus blir mer på barnens böcker än mina. Eftersom inlägget blev roman-långt får ni ingen ytterligare inledning, utan vi kör:

#semester
Förr var detta ett nästan övermäktigt bestyr; vilka böcker skulle med? (= måste förutsäga både läshastighet och läshumör på förhand) vilka andra saker skulle få stryka på foten? (mycket läsning väger mycket, även i pocketformat). Numera räcker det tack och lov att kolla att det finns WiFi på resmålet (och det gör en ju liksom ändå, väl?). Då som nu är dock läsningen en nyckelingrediens i varje ledighet och resa, även starkt kopplad till resminnen; Kallentoft lärde jag kända på Lanzarote (skeptisk till en början – och vintern han beskrev matchade inte alls solskenet mot huden), Atkinson återupptäckte jag på Adelaide Library (och som jag grät liggande i den där fruktansvärt obekväma sängen mina svärföräldrar snålt satt in i sovrummet), Sjöwall/Wahlöö tog jag med på en weekend till London (och Beck distraherade mig både från ätstörningsångest och flygrädsla) – o.s.v.
#omläsning
Gud nej! Jag har fortfarande den här grejen att jag vill konsumera mera, lägga till nya böcker i statistikstaplarna – och då är det ju slöseri med tid att läsa samma grej två gånger! Ja, jag inser att det är en dum inställning och att många böcker skulle tjäna på en ny titt, i en annan tid i livet… men that’s me. (Om jag råkade läsa om något skulle jag dock inte nödvändigtvis märka det, eftersom minnet inte alltid är det bäst 😉 )
#läserjustnu
Go Set a Watchman. Var faktiskt inte så förfärligt länge sedan jag läste To Kill a Mockingbird (om man tänker på hur länge den funnits och hur länge den varit en klassiker) så det kändes rätt att hoppa på tåget direkt. Det är mysigt att ”återse” Scout, men än så länge har jag inte kommit till något som ger denna bok samma it-känsla som ettan (som egentligen var tvåan enligt Harper själv).
#strandbryn
Helst inte. Sand och saltvatten suger, oavsett om det ligger mellan sidorna i en bok eller hamnar i telefonen. Men de gånger i livet jag har sollapat (läs: semester med föräldrarna) har det alltid varit med näsan djupt i en bok. Annars dör en väl av tristess…?
#deckare
Yes, please. Min smak har visserligen förfinats med åren, men sedan Mary&Lou (Kitty-lookalikes som jag upptäckte före Kitty och därmed alltid höll högre) i 7-årsåldern är deckare verkligen min grej. I alla fall när jag verkligen vill ha underhållning och inte främst läsupplevelse. Med det sagt har många av de senaste årens läsupplevelser kommit ur ”deckare” (den förfinade smaken har lett till ett förfinat urval, mao: folk som är duktiga på språk och karaktärer, inte bara sensationsartade brott 🙂 ).
#blommig
Ctrl + f i mitt statistikdokument gav på sökordet ”blom”: Blomblad för vinden (mår fortfarande illa när jag tänker på den, instängda barn, incest, missfall o.s.v. – not my cup of tea!), Blomsterkronan (har för mig att den också var äcklig? ”blomsterkronan” är i alla fall ett tortyrredskap, så…), Flickan med majblommorna (mår faktiskt illa där med, men mest för att jag träffade bokens författare, läkaren Karin Wahlberg, när jag själv mådde riktigt dåligt…) och Tistelblomma (mer läskig än äcklig, men inte heller någon solskenshistoria). Med andra ord: vill du läsa något upplyftande: undvik blommor i titeln! 🙂
#hemligheter
Gillade Big Little Lies!  (som faktiskt innehöll fler hemligheter än lögner, trots titeln)
#juli
Om vi lägger till ett e på slutet får vi en av senaste tidens favoriter: Vi kom över havet (av JULIe Otsuko).
#läsro
Är jag – för ovanlighetens skull – ensam hemma och utan jobb eller annat på schemat plockar jag fram böcker jag sparat på (för att jag utgår ifrån att jag kommer älska dem) – och sen är myskläder, gott tilltugg och läsning för hela slanten. Jag har dock relativt lätt att försjunka i läsning ganska mycket oavsett omständigheter, så stillhet är inget krav för vardagsläsning.
#upptäckarlust
Generellt har ju barn en större talang för sådan lust än vi något mer årsrika – men när det gäller böcker har jag faktiskt blivit bättre med åren! Förr läste jag sånt jag visste att jag skulle gilla, enkla deckarserier, med välkända karaktärer o.s.v. (eller: om jag var inne i en romantisk fas: romaner a la ”Boy meets Girl – It’s Complicated – They Lived Happily Ever After). Men under nån period när jag läste mer än vanligt (och insåg att jag blivit lite äldre), fick jag för mig att börja utmana: Jag började tillbringa lika mycket tid på google och i bibliotek som läsande, för att bredda mitt urval. Det är jag glad för idag! Upptäckarlusten består för det mesta, och jag har lärt mig att hantera både besvikelser och vissa transportsträckor på väg mot guldkornen.
#sommarläsning
Lite ambivalent inställning!  Mer ledighet, och skönt att bara hänga i värme, gör det ju till en bra läsperiod. Mer andra underhållningsaktiviteter och dåligt samvete över att hamna på soffan när det är fint ute, gör det till en sämre. Dessutom har Apple inte riktigt imponerat mig med läsbarhet i solljus, vilket gör läsningen mer ansträngd.
#vänskap
Vissa karaktärer börjar onekligen kännas som vänner med tiden – speciellt sådana man följer genom en längre serie, under flera år av det egna livet. Och precis som gamla vänner stör man sig på dem nästan lika ofta som man gillar dem. Personer jag tror jag skulle trivss på en fika med är till exempel Deborah S:t James (från och till i 16 böcker av Elisabeth George), Hanne Wilhelmsen och Inger Johanne Vik (13 böcker, av Anne Holt, tillsammans) och Ursula (en bok, av Kate Atkinson, men massor av olika liv).
#vacker
En av oss sover  hashtaggade jag #vackert, tack vare språket.
#läsplatta
Nej, iPhone. På plattan läser jag tidningar, men den är för stor för att hålla bekvämt i om man vill ligga ner och läsa (eller sitta utan ett bord tillgängligt). Dessutom är telefonen i princip alltid med, så jag har ett helt bibliotek i fickan – lyx!
#nyutgivet
Blir svårt att få till på svenska på grund av e-bokskarantänen på bibblan (och min ovilja att betala för läsning). Men mamma och hennes kollega köper mycket nytt i deckargenren, så då brukar jag snylta! Engelska böcker fixar jag själv när jag hittar. Jag brukar dock hålla koll på utgivningen, både i svenska tidningar och via Amazon.com (och sedan bli grymt besviken när jag ser att en favoritförfattares bok i själva verket börjar säljas först om ett halvår….)
#klassiker
På den tiden jag delade in min statistik i genrer var det en egen flik. Jag har dock insett att det är helt hopplöst att kategoribästa allt, så numera är det lite bok som bok… Exempel från förr är dock Doktor Glas, Around the World in 80 days och Robinson Crusoe – med andra ord: gamla böcker av död män 😉
#fredagsmys
Snarare lördagsmys: en godispåse och en god bok är mer klassiska än Hjalmar Söderberg i min värld. 🙂 Fast å andra sidan finns få dagar på året jag INTE läser.
#chicklit
Har försökt med några svenska varianter, men alltså… näe. Bridget Jones och Sex & City fastnade inte heller. Däremot fungerar flera av Marian Keyes alldeles utmärkt! (om vi nu ska könsbestämma litteratur…?)
#sommarkväll
Skärgårdssommarkvällarna som Maj upplever i Att föda ett barn dyker upp i tanken. Bra betyg för boken, med tanke på mitt minne 🙂
#novell
Det här har jag nog skrivit förr, men noveller är sånt jag SKREV som barn/tonåring, men i princip aldrig läst utanför Mitt Livs Novell (och med tanke på hur länge sedan den tidningen gavs ut inser en snart att det inte finns många noveller på det här kontot)
#spänning
Gärna – men hellre psykologisk än sensationslysten. Och böcker med allt för enkel intrig (så en kan gissa slutet i förväg) eller med parallell-handlingar som avslöjar mördaren/hemligheten göre sig icke-besvär.
#vandring
Bland de tråkigaste ”handlingarna” i en bok, ju! Andra delen av Sagan om Ringen eller The Road var ju sjukligt trista. Dessutom tillhör jag inte kategorin som tagit till sig ljudböcker (kan själv!), så att promenera med boksällskap funkar inte.
#semesterkänsla
En välkänd deckarförfattare eller historisk kärleksroman (mao: lättsmälta grejer) ger nästan automatiskt semesterkänsla! (Med risk för besvikelse om de börjar läsas en vardagskväll i februari). Se även #semester!
#vatten
Händelser vid vatten var faktiskt en besvikelse – fast förmodligen för att jag läste den först häromåret och redan traskat igenom massor av citat och ”Favoritboks”-utnämnanden. Den är välskriven och har intressanta delar, men fastnade liksom inte riktigt. Då  föredrar jag Kallentofts (simplare, men Linköpingsromatiska) Vattenänglar. Viveca Stens ännu mer vattencentrerade skärgårdsserie fick bara en chans av mig och båtar eller hav är liksom inga favoritgrejer för mig, så hellre andra element tack!
#fantasi
Efter att ha tagit igenom mig Isfolket (spännande för en 12-åring, not so much mot slutet när jag var några år äldre och dessutom börjat med lite mer välskriven litteratur) testade jag att läsa några av morfars fantasy-böcker (minns inte namn, men såna där med mycket färger, kvinnor i svepande kjolar och män med tjocka rockar på framsidan, typ). Men det fastnade aldrig. Det här med sjuhundra parallella världar, kampen mellan gott och ont, godtyckliga magiska krafter och konstiga varelser är helt enkelt inte min grej. Narnia funkade när jag var liten (fortfarande nostalgi-fint, men fläckat av fruktansvärda könsroller och sträng religiositet – när jag skulle läsa för äldsta dottern för några år sedan gick det liksom mest ut på att bortförklara och diskutera underliggande strukturer…) Sagan om Ringen ska man ha läst. Lite magisk realism al la Allende kan vara okej. Men annars får helst fantasin i en bok bestå i språkliga finurligheter och smarta vändningar.
(Förutom Harry Potter, HP står över genre-bestämningar och… det mesta annat!)
#intryck
Jag tänker ofta att få böcker gör verkligt intryck på mig. Mycket på grund av det där med minnet; jag tycker inte att jag minns vad jag läst så väl. Å andra sidan kan jag skriva en sådan här lista, diskutera olika aspekter och reflektioner som böcker väckt – både de bra och de dåliga! Så jo, litteratur gör intryck, nästan varje bok lämnar kvar någonting. Om det så bara är kunskapen om vad som vilken cocktail som ansåg trendig i 50-talets New York… (The Bell Jar, gjorde dock fler intryck än så, men ni fattar…).
#gemenskap
För att vara någon som är intresserad av böcker och läsande har jag funnit förvånansvärt lite gemenskap via böcker. Aldrig bokbloggat, aldrig bokcirklat o.s.v. Jag snackar svenska deckare med mamma, Crichton-scifi med maken, tonårstidsböcker med dottern, men inte mycket mer än så. Jag tror det är den här grejen med att jag alltid varit lite nervös för att tycka annorlunda. Jag vill inte säga att jag gillat något som andra trashat. Eller trasha något som alla andra gillar. Men jag börjar bli bättre på det! (Jag läser och kommenterar vår bloggfavorit Feministbiblioteket, till exempel.) Å andra sidan duger gemenskapen jag känner med mamma, maken och dottern rätt långt. Det är människor jag redan delar mycket med, men att få dela böcker också förhöjer faktiskt. Det är fint!
#grön
Min äldsta dotter kan fortfarande anses vara något av en gröngöling i litteraturens värld: hon har startat lite senare än vad jag gjorde, men verkar just nu ta samma väg: Det är Mary&Lou på deckarsidan och Tvillingarna på Sweet Valley High (och alla dess likar) på vänskap/romantik-sidan. Hon har det dock något bättre förspänt när det kommer till kvalitativa svenska ungdomsromaner, som det verkar ges ut mer av nuförtiden. Jag avundas henne allt hon har kvar att upptäcka och uppleva!
#värme
Jag kan inte koncentrera mig på någonting alls om jag fryser – och jag är frusen av mig! Böcker ska därför inmundigas i skön värme. (Med andra ord: ska en läsa utomhus måste det vara högsommar eller utomlands). Framför brasan hemma är en given favoritplats!
#utekväll
Med teknikens hjälp behövs ju inte ljus på samma sätt längre för att en ska kunna ägna sig åt en bok, därför är det ju fullt teoretiskt möjligt att sitta utomhus och läsa även kvällstid… Fast då kommer det där med #värme in igen och gör det mer komplicerat.
(Notera: jag väljer medvetet att tolka ordet på detta sätt, då jag är 32 år gammal och ensam med två barn just nu = jag minns inte när jag senast hade en s.k. ”utekväll” i någon annan mening)
#sommarregn
iPhonen är faktiskt om möjligt mer känslig för vatten än vad en tunn-sidad pocketbok är, så regn undanbedes. Och ibland är det ju bra med mindre nederbörd, för att avslöja mörka hemligheter – som i En ovanligt torr sommar (mitt första Peter Robinson-försök, som faktiskt ledde till att jag följde kommissarie Banks ganska länge)
#smultronställe
I stugan i Dalarna skulle jag tippa jag läst min en tredjedel av min samlade bokskörd: och då är det alltså en plats jag bara tillbringat en tiondel av mitt liv på. Men lugnet, den totala avkopplingen, njut-nivån… Som gjort för att läsa.
#glädje
Fina slut kan vara mysigt, men egentligen uppstår nog den äkta läsglädjen när allt liksom bara sitter: språket, karaktärerna, motiven… Historien är faktiskt ofta sekundär för mig (till skillnad från min man, som kan gnälla om dåliga slut hur länge som helst). Och historien behöver absolut inte vara glad, även om jag har svårt för allt för svartsynta storys, som liksom vältrar sig i misär (även då kan glädje uppstå, dock: om den ordliga nivån är lyfter resten). Jag blir definitivt oftare glad än ledsen av en bok. Även i de fall jag blir besviken eller tycker något är dåligt kan läsningen göra hjärtat lättare, enbart i sin roll som verklighetsflykt eller avkoppling.
#trött
Nuförtiden är detta ett reellt problem för mitt läsande. Jag läser inte ofta på dagtid längre, utan främst när jag ska gå och lägga mig… Och så somnar jag. Svårt att ta sig igenom böcker då! Försöker ta igen lite på helgerna, men ärligt talat… det går att somna på dagtid också. Det handlar oftast inte om att boken är dålig eller tråkig, så jag antar att läsningen liksom automatiskt signalerar ”avkoppling” för mig – och så stänger systemet ner.
#ljud
Jag tycker ofta beskrivningar av ljud känns ganska onödiga. Kanske mest för att jag inte riktigt tar till mig nyanserna mellan ”ett högt brak” och ”ett dån”. Däremot uppskattar jag om röstlägen beskrivs: viskar han, väser hon, talar de högt på ett forcerat eller argt sätt…? o.s.v.
#skugga
Eftersom iFånen som sagt inte är optimerad för solljus behövs detta vid utomhusläsning, ja. Dessutom behöver en inte kisa lika mycket och slipper därmed läs-rynkor 🙂
#aktivitet
Jag har aldrig varit någon aktiv människa. När folk rabblar upp hobbys och evenemang och ”sånt jag gör” blir det ofta blankt hos mig. Okej, jag går och tränar. (Jag jobbar och fixar basic stuff hemma också – men det räknas väl inte ens, för det måste ju alla göra?) Men på den tiden man skrev upp ”sånt jag gör” i typ personliga brev till potentiella arbetsgivare skrev jag alltid ”läsa, träna och umgås med min familj”. Jag vet inte riktigt varför detta alltid känts löjligt. Läsning är ju en superb aktivitet, som fler borde ägna sig åt!
#augusti
Associerar automatiskt till en ungdomspärla (jag hade nog en romantisk fas?) Sista dansen på Harvest Moon. Vet inte om den utspelade sig i augusti, men skördemånen hör ju månaden till, så jag antar att det är där jag fick det ifrån.
#tonår
Intensiv läsperiod! Jag var inte tjejen med stort kompisgäng eller många partyn att gå på (speciellt inte åren 13-16), så det där med att ligga hemma i min stuga på tomten och läsa, läsa och läsa, var liksom min grej. Se bild nedan. Även gymnasietiden var full av läsning den tid som blev över efter skola, extrajobb, helger i Tumba, och till slut den där pojkvännen. (Jag rekommenderar ingen att vara bakfull var och varannan söndag, men alltså… läsning är en perfekt aktivitet OM det skulle inträffa 😉 )
#sommarmusik
Jag lyssnar på samma musik oavsett årstid. Eftersom jag inte är något radio eller ”hit”-fan överlag plågas jag sällan av några sommarplågor; jag märker helt enkelt inte av dem. Där skiljer sig faktiskt mitt läsande åt rätt mycket från just musiklyssnandet: böcker anpassar jag helt klart mer till årstid. Om vi bortser från den här vuxna ambitionen att läsa varierat och av lite högre nivå, så är det helt klart så att vinter = mysiga brittiska deckare från vindpinade heder eller djupa relationsdraman, och sommar = dåliga men lättlästa svenska ”thrillers” eller varma feelgood-romaner. Jag väljer, lite nördigt nog, gärna att läsa böcker som utspelar sig under samma årstid som den rådande. Det blir liksom fel att läsa om karaktärer som firar jul mitt i juli! (Väl..?)
#längtan
Jag längtar ofta efter böcker – ibland redan när jag lagt ner den senaste i en serie/av en viss författare. Förr sparade jag på vissa böcker in absurdum – för att inte ta ut det goda för tidigt, för att hitta det perfekta tillfället o.s.v. Ibland så länge att jag glömt karaktärerna eller vuxit ifrån författarstilen och tyckte boken var dålig…. Jag försöker bli bättre på detta! Å andra sidan suger det att läsa omm en efterlängtad bok på någon nätsajt eller i en tidning… bara för att inse att den inte ges ut inom överskådlig framtid.
#detaljer
Jag har dåligt tålamod med detaljerade förklaringar eller visualiseringar. En hel sida som beskriver en blomsteräng eller ett köks inredning går verkligen bort för mig. (Jag skummar, på riktigt, om jag anar att ett utseende eller en plats ska detaljstuderas.) Å andra sidan kan små, väl utvalda och perfekt placerade detaljer verkligen väcka den där wow-känslan när jag läser. Oväntade adjektiv, ett attribut som beskrivs i förbigående… yes! En bok behöver inte bli 200 sidor längre bara för att författaren vill att vi ska lära känna karaktärerna och dess omgivning – men bara riktigt duktiga författare klarar av att skapa större detaljrikedom med mindre text. Tycker jag!
#uttryck
Nog för att det är verklighetstroget när en person fastnar i att använda samma uttryck hela tiden (min yngsta, och väldigt smarta, dotter säger för närvarande ”Jag fattar ingenting!” fem gånger om dagen….). Men när samma uttryck återkommer om och om igen i löpande, beskrivande text, känns det inte lika charmigt. Är det inte sånt redaktörer ska reagera på och typ hitta synonymer för? Å andra sidan har jag säkert lärt mig en triljard uttryck som varit nya för mig genom just upprepning i en bok (speciellt på engelska: jag går om min halvt engelsktalande man när det kommer till många amerikanska och brittiska uttryck).
#kärlek
Oj, vad lätt kärlek blir smetigt i böcker. Även duktiga författare som frestas att slänga in en kärlekshistoria lyckas många gånger dra ner betyget på boken. Samtidigt är kärlek så jäkla stort, en livsförutsättning, alltid relevant. Jag vill ju att karaktärer ska älska… Samtidigt vill jag inte att de ska göra det på löjliga, filmiska, eller för historien totalt irrelevanta, sätt. En berörande kärlekshistoria är bland det bästa en kan läsa – synd att det ofta istället blir det sämsta med en bok. Bra kärlekshistorier? Jag tänker automatiskt på Den vidunderliga kärlekens historia, men jag vet också att jag läste den i en enormt romantisk tonårsfas (och att språket kändes nytt för mig). Överhuvudtaget läste jag mycket kärlek och romantik ett tag som barn/ungdom. Numera uppskattar jag nog mer subtila kärlekshistorier, alternativt starka känslor som är mångbottnade och komplicerade. Linn Ullman gör det bra.
#bloggtips
Sedan starten har jag nog återkommit till tjejerna på Bokhora. De läser delvis lite likt mig (bra deckare/psykologiska thrillers), dels helt annorlunda (mycket YA, som jag tänker jag ska läsa men aldrig kommer mig för). Slösurfar jag och är lite nere och trött på debatt (när en skriver för Livskick blir mycket på nätet röda skynken…) knappar jag in deras adress. Annars följer jag främst nämnda Feministbiblioteket – där kan vi snacka det där med att anstränga sig för att läsa varierat! Hennes lästakt och ambition är imponerande (och ibland stressande! 😉 ) Väldigt kul när hon snubblar över något jag läst, så att jag kan reflektera.
p.s. Vill du ha denna lista i dess tänkta bloggformat med en tag om dagen? Då är det Hanna ni ska vända er till! d.s.
#hopp
Är farligt i relation till böcker! Du hoppas att din favoritförfattare ska överträffa sig själv i nästa bok, du hoppas att din favoritkaraktär ska göra rätt val i nästa kapitel, du hoppas att mördaren inte är den mest uppenbara, att kärleksrelationen ska bli mer verklighetstrogen, att boken inte ska ta slut på fel ställe… och du blir ofta besviken. Så sluta hoppas och dyk bara rakt, så blir upplevelsen inte lika traumatisk.
#skördetid
I slutet av sommaren brukade jag under många år känna mig uppfylld – och redo att skörda kunskaper och erfarenheter jag fått via all semsterläsning. Numera är jag sämre på (och kanske lite för vuxen och ansvarstagande?) att bara lägga mig raklång och läsa mig igenom sommarmånaderna – men några guldkorn blev det trots allt i skörden! Jag vet t.ex. mer om asiater som emigrerade till USA, den svenska rösträttshistorien och våld mot kvinnor i nära relationer. Inte helt fy skam.
#sensommarserenad
Kommer (kanske osökt?) att tänka på Den druknande. Den startar visserligen mitt i hetaste högsommar, men går obehagligt och oundvikligt framåt mot något mörkare. Samtidigt vackert skriven – som en serenad till kärlek och människors felbarhet.
#lyrik
Är kass på att läsa dikter! Däremot var en av huvudpersonerna i min senaste svenska roman (Tillbaka till henne) intresserad av att skriva dem, liksom huvudkaraktären i min senaste klassiker (The Bell Jar). Och jag tycker om när författare lägger in dikter eller citat som förord/inledningar till en bok eller ett kapitel. (Dessutom var En av oss sover faktiskt skriven väldigt nära något som inte längre var skönlitteratur, så jag tycker jag är godkänd ändå.)
Och så följer jag så klart både bokpoesi och boktitelpoesi på Instagram – tips tips!
#dystopi
De dyker upp då och då, även för någon som värjer sig för fantasy och inte är något jättefan av sci-fi. Kan fungera bra, om det inte blir för svart eller icke trovärdigt. Bäst? The Hunger Games. Sämst? The Road. 
#skogsbryn
Där har måget mordoffer hittats och första kärleksstunder tillbringats! Ja – inte för mig personligen alltså, men i böcker jag läst. Tydligast minne just nu? Dungen dit tjejerna i The Secret Place hängde när de smet ut från sin internatskola. Den är inte titelplatsen rent konkret, men ingår nog underförstått.
#höst
Ingår i Kallentofts årstidsserie – om än inte i någon huvudroll i mitt minne (har för mig att vår-eller sommarvarianterna var bättre). Annars har jag faktiskt inte läst en enda bok med höst i namnet (inte autumn) heller… däremot har jag säkert läst många böcker på hösten. Och höstdebutanterna läser jag såklart alltid OM (även om jag inte alltid läser deras verk som en följd av informationen). Jag hoppas (ok, farligt, jag vet) att det blir en bra lästhöst 2015.

Sommarlov a la tonåriga Liselotte (i princip alla semesterbilder på mig ser ut så här!)
Sommarlov a la tonåriga Liselotte (i princip alla semesterbilder på mig ser ut så här!)
Dela inlägget:

3 Comments

  1. Pingback: Tisdags-tips; Lite Gott och Blandat | Liselotte Howard

  2. Pingback: År 2015: en sammanfattning | Liselotte Howard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *