Vad hände med träningsglädjen?

Ok, frågan i rubriken är inte direkt ny, men den senaste veckan har jag pepprats med tidningsrubriker/tv-inslag som fått mig att undra igen.

Först och främst det här med ”3 minuter träning i veckan räcker” – som du, om du googlar, ser har varit en ”nyhet” till och från de senaste tre åren. (I vissa, rebelliska, rubriker såg jag varianten ”20 minuter träning i veckan räcker”. Men siffra som siffra, antar jag…)

Sedan också artiklar som dessa:
träningsglädje ?

 

 

 

 

 

 

Och innan någon påpekar det: Jo, det finns andra funktioner med träning än att ha kul. Det är bra för kroppen att röra på sig på en hel massa sätt – varav viktnedgång kan vara ett sådant, för den som behöver.

Men allvarligt talat: vi ska alltså sträva efter att maxa 3 minuter/vecka, och då helst skippa all typ av aktivitet som inte bevisats leda till viktminskning…?
(Har någon form ens gjort det..? Allt funkar ju liksom inte för alla – träning har t.ex. aldrig lett till att jag själv tappat vikt)

Visst, vi har ont om tid i dagens samhälle och ska helst maximera allt, alltid… Men – även om jag generellt är emot det här med att alltid vara så jäkla positiv och lycklig – i sådana fall väljer jag hellre att optimera glädjen än allt annat träningen kan ge.

Det kanske inte ger mig det längsta livet (i smalast möjliga form) – men förmodligen ett bra mycket bättre…

träningsglädje

Jag, mamma & pappa igår efter 40 gånger de där 3 minuterna träning för veckan; minuter som vi absolut inte optimerade eller maximerade, men som var jäkligt härliga, svettiga och roliga!

p.s. På tal om träningsglädje – läs den här modiga, ärliga, och något mindre glädjefyllda, intervjun jag fått förmånen att göra med finaste Johanna, Johanna och Jenny. d.s.

Dela inlägget:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *