Hur blev kolhydrater ”kolhydrater”?

Jag ska inte bli filosofisk och diskutera tillblivelse eller hönan vs ägget, men jag funderar ändå över frågan i rubriken ibland.
Kolhydrater är kolhydrater, så klart.

Kolhydrater är en grupp näringsämnen och ett gemensamt namn för sockerarter (sackarider) och kedjor (polymerer) av sådana, inklusive stärkelseoch ibland kostfiber. Även vissa derivat av sackarider och deras polymerer räknas till kolhydrater.
(Wikipedia)

Men har ni tänkt på att de också blivit ”kolhydrater”…? Som ett självständigt uttryck, faktiskt utan en helt självklar koppling till de makronutrienter de egentligen åsyftar.

I tidningsrubriker står sedan en tid tillbaka saker som ”Byt ut kolhydraterna”, ”De nya kolhydraterna”, ”Hur farliga är kolhydraterna?” … och alla är med på tåget och vet vad som åsyftas. Eller…?

Jag läste nyligen en intervju med någon känd sångerska/skådespelerska/modell som glatt berättade hur mycket bättre hon mådde efter att hon förändrat sin kost (de gör ju gärna det) och specificerade genom att tala om att ”jag äter inte kolhydrater längre, så frukosten är oftast en omelett och så massor av  färsk frukt och grönsaker.”
Nu är jag ju ingen dietist eller nutrionist eller ens intresserad… men sist jag hörde något i ämnet innehöll både frukt och grönsaker kolhydrater…?

Men ”carbs” i kändisvärlden, kvinnomagasins världen och kvällstidningsvärlden är ju ”carbs” – inte carbohydrates som sådana. Angående rubrikerna ovan vet vi ju alla att ”kolhydraterna” ska bytas ut mot bönor, att de ”nya kolhydraterna” är något frö från Amazonas och ”kolhydraterna” vars farlighetsgrad ska undersökas knappast är de i ärtor eller broccoli.

För att tala klarspråk: ”kolhydrater” är pasta, bröd och godis.
Hur blev det så…? Vem tog sig rätten att ändra ordet och begära tolkningsföreträde…?

Tja, förmodligen någon som lever på att skuld- och skambelägga mat, spela på människors hopp om hälsa (eller en smalare figur) och som inte orkade gå in på detaljerna i sin teori kring vad kroppen (och absolut inte själen) egentligen mår bra av.

Jag skiter ärligt talat i vilken andel kolhydrater, fett och protein ni väljer att äta (även om jag kan tycka att alla delar ska ingå…). Däremot tycker jag det är lite läskigt när okunskap och säljteknik tar över språket, tills vissa ord blir något en bara ska ta i munnen med avsmak.

kolhydrater

Dessutom tar jag själv kolhydrater (utan citationstecken) i munnen med välsmak!* 🙂

*Min förståelse för alla ”You Did Not Eat That”-bilder har plötsligt nått oanade nivåer; det är klart de där tjejerna med en hamburgare i handen inte åt den… för det är skitsvårt att äta och fixa en selfie samtidigt! (själv åt jag upp päronet, fast utan telefonen i andra handen; och förmodligen med en något mer avslappnad look än ovan 😉 )

 

Dela inlägget:

5 Comments

  1. Lorena

    Carbz blev carbz när fitnessindustrin och bantningsindustrin fick vittring på att folk gillade ”vetenskap” och ”studier visar” som säljargument, sen började de dra ”fakta” ur röven och applicera på sin reklam. Hobbyhypotes MVH Bittefittan 😉

    1. Lite vad jag menade med ”Tja, förmodligen någon som lever på att skuld- och skambelägga mat, spela på människors hopp om hälsa (eller en smalare figur) och som inte orkade gå in på detaljerna i sin teori kring vad kroppen (och absolut inte själen) egentligen mår bra av.” – och då trodde jag att jag lät bitter 😉

  2. Pingback: När allt ska knytas till en (hälsosam) livstil slår alla till slut knut på sig själva (och sin hälsa) | Liselotte Howard

  3. Pingback: Kolhydrater, Clean Eating och skam | Johanna Arogén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *