”Allmänt känt” om ätstörningar – om att balansera ilsken glöd med pedagogisk ödmjukhet

Vissa saker vet en att en vet mer om än andra. Ta min man t.ex: han har doktorerat inom ett i Sverige relativt smalt område, under de två mest namnkunniga professorerna inom fältet. Med andra ord: han inser att han besitter kunskaper få av oss andra har koll på.

Andra saker vet en för att en ”bara vet”; genom uppväxt, allmän skolgång, sunt förnuft och erfarenhet. De sakerna tänker en är ”common knowledge” (ni vet: de där grejerna som INTE behöver en referens när en skriver en akademisk text eller tidningsartikel.) Fast så är det ju inte alltid. För alla har inte samma uppväxt eller erfarenhet, alla har inte läst samma skolböcker (eller andra böcker) och alla har inte samma typ av ”sunda förnuft” (om det ens finns något som kan kallas det…?)

Det här måste jag påminna mig själv om ibland. Till exempel när jag för 700:de gången måste vissa en 60+ man på jobbet hur vårt nya datorprogram egentligen fungerar. Eller när jag försöker förklara ett ord för mina barn med ord och uttryck de har ännu mindre referensram till än ordet de frågat om. Eller när jag pratar om ätstörningar.

När det gäller ätstörningar vet ni att jag brukar säga att det finns lika många orsaker och uttryckssätt som det finns personer som är drabbade. Dessutom har forskningen många gånger varit eftersatt och myopiskt* inriktad. Ingen vet allt. Men jag har vid det här laget: gedigen förstapersonserfarenhet, läst det mesta man kan läsa om sjukdomen/sjukdomarna, träffat många drabbade och tidigare drabbade, samt deras anhöriga, regelbundet stöttat och bollat tankar med sjuka och tidigare sjuka, samt skrivit om ämnet många gånger här på bloggen. Med andra ord: det jag vet och kan om ätstörningar kanske faktiskt inte alls är ”allmänt känt”, fast jag så många gånger tänker ”det vet ju alla”.

Det är den där tanken som gör att jag kan bli förvånad när:

  1. Jag öppnar tidningen och läser ännu en artikel som listar siffror, visar bilder och annan triggande information.
  2. Jag öppnar tidningen och läser en debattartikel som den här.
  3. Jag möter en närstående som säger ”Fast hen vill ju bara äta nyttig mat, det är ju bra?”
  4. Jag möter en närstående som säger ”Träning är ju i alla fall hälsosamt, så det måste hen ju få fortsätta med”
  5. Jag får ett mail från en drabbad som skriver att hen ”väger för mycket” för att ha en ätstörning/kunna be om någon hjälp
  6. Jag möts av personer som ”vet” att det sjukaste med en ätstörning är att någon är extremt smal men ser sig själv som tjock (eller någon annan av alla myter som florerar)

Fast nu ljög jag. Jag blir oftast inte alls förvånad. Jag blir lite ställd – och sedan blir jag alltsom oftast ganska arg… Hur svårt kan det vara att fatta??! Som ni förstår; en inte helt sympatisk eller pedagogisk inställning, om vi ska kunna öka kunskapen om ätstörningar i samhället.

Just nu är det i USA och Storbritannien ”Eating disorder awerness week”. Målet är, enligt den stora organisationen NEDA att: to put the spotlight on the seriousness of eating disorders and to improve public understanding of their causes, triggers and treatments. By increasing awareness and access to resources, we can encourage early detection and intervention, which can improve the likelihood of full recovery for millions. Rätt viktiga poänger, med andra ord. Och inte rätt tillfälle att låta ilskan ta över. 

Jag behöver bli mer ödmjuk inför att andra inte vet det jag vet. Samtidigt som jag inte får släcka glöden att fortsätta informera och förmedla fakta framför myter. Det är svårt ibland. Ibland orkar en inte gå in i en ny debatt, försöka förklara för en ny oförstående person eller ens höra fördomsfulla inställningar till alla de en vet lider. Jag tänker att ödmjukheten kanske kan hjälpa den där orken en smula. Samtidigt som ilskan får vara drivkraften vissa dagar. Balans. Bra när det gäller det mesta.

formel förmedla kunskap

 

*kunde inte låta bli när vi ändå snackade saker som ord mina barn inte förstår och min mans forskning 😉 

Dela inlägget:

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *