Behöver vi utbilda barn i näringslära?

På senaste tiden har jag på flera håll stött på åsikter i stil med ”jaja, det är väl inte så farligt, barn måste ju få veta hur kroppen fungerar”, ”barn idag vet ju inte vad som är onyttigt att äta” och ”vi måste utbilda barn i näringslära”. Det låter kanske rätt vettigt och ganska oskyldigt – men på vissa håll har åsikten använts som ett försvar för hälsohets. Som försvar för rubriker om ”dolt socker”, försvar för att lära barn att räkna kalorier och som försvar för att vuxna inför barn (eller deras föräldrar) dömer mat som dåligt och farligt. Och därmed blir det inte lika oskyldigt längre.

Jag ser flera problem med bevekelsegrunderna. För det första så är det inte alls självklart att kunskap om vad som är bra leder till att folk gör det som är bra (1, 2). För det andra är det inte det ”dolda” eller ”okända” som leder till dålig hälsa (3). Och för det tredje så har jag två barn (ingen referens nödvändig, men födelsebevis finns säkert att finna någonstans om någon är lika källkritisk som jag).  Utan att kunna uttala mig om andra likartade varelser (även om vissa generaliseringar förmodligen kan göras) det råkar vara så att dessa två barn:

  1. Är läskunniga
    De ser och kan ta åt sig av både rubriker, reklam och artiklar av, visserligen högst varierande (läs: oftast låg) kvalitet, men som ger all denna ”utbildning”.
  2. Går i skolan
    Grundläggande näringslära ingår i naturvetenskapen (min 12-åring kan redan mer än jag om matspjälkningssystemet och förra veckan gick 6-åringen igenom hur viktigt mineraler och rörelse är för skelettets hälsa, bl a).
  3. Omges av människor på dagarna
    Människor pratar. Om vad de tror, tycker och gillar.
    Notera: barn är också människor. Som också pratar (referens på detta kan fås i form av t.ex. numret till min mor, som i rollen som förskollärare fått bemöta de flesta ”kostråd” vid lunchbordet…)

Med andra ord: jag tror att alla som känner att ”barn får inte veta någonting” kan coola ner. Däremot tror jag att alla som känner att ”barn får veta för mycket” (kan redan nu hinta om att jag tillhör denna grupp) kan behöva jobba upp en viss oro.

Vi vet att grundläggande kunskap om god hälsa inte automatiskt leder till god hälsa. Däremot vet vi att motstridig, obalanserad och rent felaktig ”kunskap” om god hälsa riskerar att leda till ohälsa (4, 5). Det första betyder inte att vi ska strunta i den grundläggande kunskapen (vilket jag alltså inte tror att vi gör). Det andra betyder att vi behöver använda oss av mer sunt förnuft och att vi måste sluta göra folk rädda för mat. Och det andra är det jag tänker lägga mest energi på; som mamma – och som människa.

Sedan gör alla andra (ibland; tyvärr) som de vill.

Äta bör man
Hemma hos oss håller vi det enkelt
Dela inlägget:

One Comment

  1. Pingback: Irrelevanta kommentarer, hälsohets och hästar som räcker ut tungan – Johanna Ahlsten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *